Start      Jorden      Rymden      Människan      Djur      Teknik      Byggnadsverk      Sport      Sverige      Topplistor     
 
 
Människan

Damen som sålde tid

Publicerad 26 jan 2016
Ruth Belville var en affärskvinna i England som hade ett annorlunda jobb. Hon sålde nämligen tiden till sina kunder.
Historien började år 1836 med Ruths pappa - John Henry Belville. Han jobbade på observatoriet i Greenwich i sydöstra London, där det genom dagliga astronomiska observationer bestämdes exakt vad klockan var. Eftersom att man inte kunde ringa Fröken Ur på den här tiden så var det lite klurigt för Londonborna att få veta den exakta tiden när de ville ställa in sina dåtida, ibland opålitliga, klockor. Observatoriet hade visserligen en tidkula på taket - en stor boll på en pinne som hissades och sedan släpptes exakt klockan 13:00 varje dag - och denna kunde folk och särskilt sjöfarare ställa in sina klockor och kronometrar efter. Senare installerades även en klocka på observatoriets mur, men för den som inte hade tid att ta sig till Greenwichobservatoriet så var det som sagt omständigt att ta reda på den exakta tiden, även kallad Greenwich Mean Time. Detta utnyttjade John Henry och startade en service för 200 privatpersoner och företag som av olika anledningar hade ett stort behov att ha rättgående klockor. Varje arbetsdag ställde han sitt eget dyra fickur efter Greenwich Mean Time och sedan tog han sin hästdroska och åkte runt till sina klienter. När de träffades sålde han tiden till dem genom att mot betalning låta dem titta på hans fickur. När John Henry dog år 1856 tog hans änka Maria över företaget och fickuret, och hon fortsatte att sälja tid till folk ända tills hon gick i pension i 80-årsåldern. Nu var året 1892, och dottern Ruth Belville tog över verksamheten. Trots att hennes föräldrar redan hade sålt tid i ganska lång tid, så fick Ruth mycket uppmärksamhet och blev snart kallad "the Greenwich Time Lady". Mest uppmärksammad blev hon 1908 när en konkurrent som också sålde tid, fast via signaler på telegraf, anklagade Ruth för att hennes metoder var omoderna och att hon använde sin "kvinnlighet" för att få kunder. Publiciteten kring anklagelserna blev gratisreklam för Ruth och hennes omsättning ökade. Ruth Belville fortsatte att göra den två mil långa resan från sitt hem till observatoriet för att ställa in sin pappas fickur, och vidare runt till kunderna, ändå tills andra världskriget startade. Hon gick i pension år 1940, när hon var 86 år gammal. Hon dog tre år senare.

Övre bilden visar Ruth Belvilles mamma Maria. Mellersta bilden visar observatoriet i Greenwich med tidkulan på taket. Tidkulan släpps fortfarande varje dag klockan 13:00. Undre bilden visar klockan på muren som ännu finns kvar. Klockan är en 24-timmarsklocka, vilket innebär att timvisaren gör ett istället för två varv per dygn.
 
 
Liknande
Senaste
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Människan
Människan
Jorden
Teknik
Jorden
Byggnadsverk
Jorden
Rymden
Människan
Människan
Byggnadsverk
Rymden