Start      Jorden      Rymden      Människan      Djur      Teknik      Byggnadsverk      Sport      Sverige      Topplistor     
 
 
Människan

Döda fallet och Vild-Hussen

Publicerad 12 juni 2016
Klockan nio på kvällen började marken skaka och en 25 m hög flodvåg mullrade mot byarna nedströms. Fyra timmar senare hade en 2,5 mil lång sjö tömts på vatten och en av Sveriges mäktigaste forsar hade tystnat för alltid. Det här är historien om Döda fallet - och den vildsinte norrlänningen "Vild-Hussen" som stod bakom katastrofen.
Allt började i slutet av 1700-talet. Längs Indalsälven i Jämtland låg de två byarna Ragunda och Fors. Båda hade börjat utnyttja skogen i området för att sälja virke, men när man försökte frakta timret på älven stötte man på ett problem. Mellan byarna låg nämligen Storforsen - en 35 m hög fors som slog sönder timmerstockarna som tandpetare. Därför bestämde sig byborna för att gräva en timmerränna förbi forsen. Precis före Storforsen utvidgades Indalsälven till den 2,5 mil långa Ragundasjön. Timmerrännan skulle grävas genom en sandås i östra änden av Ragundasjön, och på så sätt skulle en liten del av vattnet i Indalsälven ta en annan, lugnare väg förbi Storforsen. Sjöns nivå skulle förmodligen sänkas något, vilket skulle ge mer odlingsbar mark. Dessutom skulle laxen kunna simma ända upp till Ragunda, medan den nu hindrades av Storforsen. Bilden nedanför är från 1864 och visar planerna.
Karta över Ragundasjön och Storforsen (senare Döda fallet).
Många av bönderna nedanför Storforsen var av förklarliga skäl oroliga och trodde att kanalbygget skulle skada deras slåtterängar och laxfiske. De kunde till en början andas ut, eftersom bygget flera gånger fick avbrytas efter ras. Men år 1793 anlitades köpmannen Magnus Huss, som var född i socknen nedanför Storforsen och på grund av sitt äventyrliga sinne kallades "Vild-Hussen". Han provade en ny grävningsmetod som visade sig fungera bra - han omledde en bäck uppifrån Boberget och lät den gräva sig fram i sandåsen. När våren kom år 1796 hade kanalbygget, trots upprepade sabotage och tvister, kommit så långt att vatten faktiskt rann genom sandåsen och vidare ner på Lokängen nedanför. Vad ingen visste var att Indalsälven ursprungligen hade runnit på precis det ställe där timmerrännan nu fanns. Sandåsen som blockerade Indalsälven hade bildats den senaste istiden, och den var djup och extremt lätteroderad. Allt som krävdes för att nu spola bort hela åsen var kraften från en vårflod. Bilden nedanför visar en staty av Vild-Hussen som finns i Hammarstrand.
Klockan nio på kvällen den 6 juni sken solen fortfarande och ett par båtar roddes över den spegelblanka Ragundasjön. Plötsligt började sjön att strömma, och människorna i båtarna anade oråd. När de med nöd och näppe lyckats ro i land hade sjön redan sjunkit någon meter. De två vakterna som stod vid kanalbygget kunde se enorma mängder vatten välla in i den nya timmerrännan och sprang upp mot Boberget för glatta livet. Det dånande mullret från det inströmmande vattnet hördes flera mil. Marken började skaka och snart insåg många vad som höll på att hända. Hela sandåsen hade gett vika och sjön höll på att tömmas. En flodvåg som var uppemot 25 m vällde mot samhällena nedanför. Den drog med sig skog, holmar, sågverk, bostadshus, båthus, redskapsbodar, lador, åkrar och ängar. Den tsunamiliknande vågen blev så full av bråte att det enligt vittnen hade varit möjligt att promenera över den. Fyra timmar tog det innan Indalsälven hade lugnat sig, men otroligt nog omkom ingen människa av vågen. Byborna fick dock massor av egendom och odlad mark förstörd. Döda laxar låg långt upp på ängarna - vissa hängde till och med i träden. Indalsälven hade ändrat väg och inget vatten rann längre i Storforsen. Vild-Hussen hade oavsiktiligt skapat Döda fallet (bilden nedanför). Allt som var kvar av Ragundasjön var en älvfåra som ringlade sig fram mellan en illaluktande lervälling. Vattnet var länge för grumligt för att fisken skulle vilja leta sig dit. När älven skar sig djupare ner i den gamla sjöbottnen bildades upp till 10 m höga undergrävda stränder. Åren efter katastrofen dog åtminstone 12 personer då stränderna rasade medan de färdades på den gamla sjön.
Vild-Hussen bekymrade sig inte alls för de olyckor hans oförsiktighet hade skapat. En artikel i Svenska Familj-Journalen från 1864 beskriver hur Vild-Hussen ansåg sig ha utfört ett storartat mästerverk och uppfyllts av "ett till galenskap gränsande högmod". Han ville att hela Sverige skulle få veta att Indalsälven var farbar ända uppifrån Ragunda, och för att demonstrera sitt stordåd beslutade han sig för att färdas längs älven i en liten båt ut till Östersjön och vidare ända ner till Stockholm. Men efter bara några kilometer stötte Vild-Hussen på den första större forsen - Svarthålsforsen utanför Bispgården. Enligt en version av historien ska han burit båten förbi Svarthålsforsen, men lagt i den för tidigt där strömmen fortfarande var för stark. Enligt folksägen släpptes han ut på Svarthålsforsen utan åror av arga bönder. Vad som är säkert är att Vild-Hussen hittades drunknad ett par mil längre ner i Indalsälven - dödad av vattnet han så vårdslöst försökt tämja.
Efter Döda fallet-katastrofen var Indalsälven länge i behov av rensningar. Bråte fastande överallt och störde flottningen av timmer. En stor mängd sediment hade fastnat och utvidgat deltat där Indalsälven rinner ut i Östersjön. Senare kom Sundsvall-Timrå Airport att byggas här. När Ragundasjön tömdes bildades i den tidigare sjöns västra del en ny fors - Hammarforsen - som idag sägs vara Sveriges yngsta vattenfall. Efter katastrofen byggdes kvarnar vid Hammarforsen och ett samhälle började ta form. Idag ligger Hammarstrand (bilden nedanför) här. En stor del av tätorten ligger på det som tidigare var Ragundasjöns botten. Rättsprocessen efter Döda fallet-katastrofen blev rekordlång och avslutades först på 1970-talet. Döda fallet är idag ett naturreservat och en turistattraktion där man kan gå runt och titta på alla stenformationer som skapades av den tidigare Storforsen. Vid Döda fallet finns också en utomhusscen med en stor vridläktare där den största succén hittils har varit teatern om, just det - Vild-Hussen.


Några kilometer nedströms från Döda fallet ligger Thailändska paviljongen.
 
 
Liknande
Senaste
Rymden
Djur
Människan
Djur
Jorden
Människan
Människan
Teknik
Människan
Byggnadsverk
Jorden
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Människan