Start      Jorden      Rymden      Människan      Djur      Teknik      Byggnadsverk      Sport      Sverige      Topplistor     
 
 
Rymden

Landningsplatserna på månen

Publicerad 25 feb 2016
Visste du att man kan titta på månen och se områdena där alla månlandningar skedde?
De skedde nämligen allihop på den sida av månen som alltid är vänd mot jorden, eftersom det var det enda sättet att kunna hålla radiokontakt. Det gör att man kan titta på månen härifrån jorden och se - inte några spår av månlandningarna - men i alla fall områdena där de skedde. Klicka här för en större, zoombar, version av bilden nedan.
För den intresserade följer här lite snabbfakta om de olika landningsplatserna...

Apollo 11 var den första månlandningen, och skedde i juli 1969. Här ville NASA inte riskera något i onödan, utan man valde en så platt och jämn landningsplats som möjligt. Beslutet föll på utkanten av Stillhetens hav. Stillhetens hav är ett av månhaven, vilka är är de mörka partierna på månen. De består av gammal stelnad lava, som kom upp på ytan när månen fortfarande var vulkaniskt aktiv för mellan 3–4 miljarder år sedan och rann ned i och fyllde stora nedslagskratrar som hade bildats sedan tidigare. Det gör att månhaven generellt är platta.

I november samma år landade Apollo 12 i det stora Stormarnas Ocean, som precis som Stillhetens hav är väldigt platt. Landningen var en övning i precision eftersom man landade endast 183 m från Surveyor 3, en obemannad rymdsond som skjutits upp 1967.

Apollo 13 skulle ha landat på månen 1970, men som de flesta säkert känner till fick rymdfarkosten under stor dramatik återvända till jorden utan månlandning, efter att en syretank exploderat på ditvägen. Istället blev Apollo 14 nästa besökare på månen 1971. Apollo 14 landade där Apollo 13 skulle ha landat, nämligen vid Fra Mauro-formationen - en ojämn, men geologiskt intressant, plats vid Stormarnas Ocean. Efter två månlandningar var NASA nämligen säkra på att de kunde landa även på högländer. Högländerna är de ljusare områdena på månen, vilka består av den "normala", kraterfyllda och bergiga månytan som sticker upp ur månhaven. Apollo 14 landade endast 18 mil från där Apollo 12 landade.

Apollo 15 (1971) var den första av en annan typ av månlandningar. I fortsättningen skulle astronauterna stanna tre dygn på månens yta (innan hade man stannat mellan 22 och 34 timmar) och ha mer fokus på vetenskap. Man hade dessutom med sig en månbil, vilken utnyttjades flitigt för att kunna undersöka ett större område vid landningsplatsen. Apollo 15 landade bredvid en bergskedja som kantar Regnens hav, där man bland annat försökte hitta äldre månmaterial än tidigare.

Apollo 16 (1972) var den första landningen som gjordes långt från något månhav, bland annat för att återigen hitta så gammalt månmaterial som möjligt. Apollo 16 landade 38 mil från var Apollo 11 landade.

Den sista månlandningen gjordes av Apollo 17 (1972) på kanten mellan Stillhetens hav och Klarhetens hav. Man letade bland annat efter gammalt månmaterial och spår av vulkanisk aktivitet.

Totalt har människan alltså gjort sex bemannade månlandningar, alla inom NASA:s Apollo-program. Vid varje månlandning landade två astronauter på ytan, medan en tredje låg kvar i omloppsbana runt månen.
 
 
Liknande
Senaste
Rymden
Djur
Människan
Djur
Jorden
Människan
Människan
Teknik
Människan
Byggnadsverk
Jorden
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Människan