Start      Jorden      Rymden      Människan      Djur      Teknik      Byggnadsverk      Sport      Sverige      Topplistor     
 
 
Sport

De 7 mest minnesvärda OS-ögonblicken

Uppdaterad 16 feb 2017
Varför gillar vi att titta på de olympiska spelen? Självklart vill vi se när världens bästa idrottare tävlar, men allra helst vill vi nog vara en del av de där riktigt magiska ögonblicken som bara inträffar någon gång per OS. Här är de 7 mest minnesvärda ögonblicken i OS-historien.

7. Shun Fujimoto offrar sitt knä

Självuppoffring är något som alltid har varit ärofyllt i den japanska kulturen. Hurvida det är smart eller inte att offra sin kropp för sportens skull är en annan fråga, men det var precis vad Shun Fujimoto gjorde i lagtävlingen i gymnastik i OS i Montréal 1976. Trots att japanen bröt knät i det fristående momentet (mattan) så fortsatte han tävlingen för att inte svika sina lagkamrater.[1] Han fick utmärkta poäng i bygelhäst och ringar, trots att han i ringarna tvingades landa på sitt brutna knä i det avslutande hoppet. I landningen gick Fujimotos redan brutna knäskål ur led, och han skadade flera ligament.[1] Tack vare hans självuppoffring lyckades det japanska laget knipa OS-guldet precis framför Sovjet. En liknande händelse inträffade i OS i Atlanta 1996 då gymnasten Kerri Strug, trots en svårt stukad fot, hjälpte till att säkra guldet för USA:s gymnastiklag.

6. Cathy Freeman vinner guld i Sydney

Cathy Freeman är den ödmjuka sprintern som fick symbolisera hela Sydney-OS 2000. Hon tog OS-silver på 400 m i Atlanta 1996, och vann efter det så många tävlingar att hon i Sydney var guldfavorit på distansen. Hon var dessutom aborigin och en ikon för den tidigare så förtryckta australiensiska urbefolkningen. Förutom ett passande efternamn hade Freeman orden "Cos I'm free" tatuerade på armen, och vid invigningen fick hon äran att tända OS-elden. Pressen på henne i finalen var således enorm, men hon klarade trycket och kom först över mållinjen. Under ärovarvet bar hon på två flaggor - Australiens och aboriginernas - och när en fotograf som försökte hålla jämna steg med henne ramlade, var Freeman den enda som stannade upp för att kolla hur det gick[2].

5. Bob Beamons jättehopp

Av alla världsrekord i friidrott så är troligen Bob Beamons rekord i längdhopp från 1968 det mest kända. Innan OS i Mexico City låg världsrekordet på 8,35 m, men det bröts med råge när Beamon fick till sitt livs hopp i finalen. I den fördelaktigt tunna luften i huvudstaden svävade han så långt att det förinstallerade mätinstrumentet inte räckte till. Funktionärerna fick istället hämta ett måttband och efter en lång och spännande väntan kom beskedet - Bob Beamon hade hoppat 8,90 m, hela 55 cm längre än det tidigare världsrekordet! Först insåg han inte själv hur långt han hade hoppat eftersom han inte förstod metersystemet, men när han till sist fick veta att han hade hoppat över drömgränsen på 29 fot blev han så chockad att benen gav vika och han fick hjälpas på fötter igen av sina medtävlande. Hans världsrekord höll i hela 23 år, och det är fortfarande det olympiska rekordet i längdhopp. Bob Beamons spektakulära hopp gav upphov till ett nytt adjektiv i det engelska språket - beamonesque - vilket används för att beskriva prestationer som är helt fantastiska och oväntade.

4. Verklighetens Cool Runnings

Alla älskar vi historier om underdogs, och ett av de mest kända exemplen är Jamaicas boblag som deltog i vinter-OS i Calgary 1988. Aldrig tidigare hade den tropiska ön skickat deltagare till ett vinter-OS, och bobåkarna hade haft väldigt lite övning i riktiga banor. I tvåmannabob lyckades de placera sig på 30:e plats av 41, och inför de fyra åken i fyrmannabob var Jamaicas lag publikfavoriter. Det var också här som det mest klassiska ögonblicket i Calgary-OS utspelade sig. I det tredje åket förlorade laget kontrollen över boben och kraschade våldsamt. Lyckligtvis skadade sig ingen allvarligt och de fyra lagmedlemmarna gick med släden den sista biten in i mål, samtidigt som de log och vinkade till den hurrande publiken. Jamaica fortsatte att ställa upp i bob i vinter-OS, och 1994 placerade de sig på en beundransvärd 14:e plats i fyrmannabob, före bland annat USA och Ryssland. Historien om Jamaicas första boblag blev inspiration till filmen Cool Runnings.

3. Eric "The Eel" Moussambani

Kan man vinna ett OS-heat i 100 m frisim trots att man simmar dubbelt så långsamt som sina konkurrenter? Ja, iallafall om man heter Eric Moussambani och samtliga konkurrenter har blivit diskade för tjuvstart. Moussambani började simma några år innan OS och övade mestadels i en 13 m lång hotellpool.[3] När han väl skulle simma sitt heat i Sydney tjuvstartade de två andra deltagarna, vilket ledde till att Moussambani fick simma distansen helt själv. Eric fick kämpa för att klara av den sista längden, men den ensamma simmaren hurrades på att hela publiken. Han gick i mål på en tid som var mer än dubbla den som de snabbaste konkurrenterna simmade på, men han satte både ett personligt och ekvatorialguineanskt rekord. Moussambani fick snart smeknamnet "The Eel" av media och kunde därmed sälla sig till andra kända "B-idrottare" med grandiosa smeknamn, som backhopparen Eddie "The Eagle" Edwards från England och skidåkaren Kwame "The Snow Leopard" Nkrumah-Acheampong från Ghana.

2. Jesse Owens segrar inför nazisterna

När OS gick av stapeln i Berlin 1936 utnyttjade Adolf Hitler spelen för sin nazistiska propaganda. Han hade förmodligen stora förhoppningar om att Tyskland skulle ta många guld och därmed bevisa den ariska rasens överlägsenhet. Detta blev dock inte fallet, utan de olympiska spelen kom att domineras av afroamerikanen Jesse Owens. Den fenomenale idrottsmannen tog hela fyra OS-guld - på 100 m, 200 m, 4 x 100 m stafett och i längdhopp. För att göra saken ännu värre för Hitler blev Owens dessutom god vän med den tyske längdhoppsfavoriten "Luz" Long, som fick nöja sig med silvret bakom Owens. Long dog några år senare när han tjänstgjorde i tyska armén under andra världskriget. Jesse Owens reste hem till ett segregerat USA där han bland annat tvingades åka i varuhissen för att komma upp till en mottagning som hölls i hans ära på lyxhotellet Waldorf-Astoria i New York.[4]

1. Derek Redmond hjälps i mål av sin pappa

Den brittiska 400-meterslöparen Derek Redmond hade en OS-karriär som kantades av skador. Inför spelen i Seoul 1988 var han en av favoriterna på distansen, men tvingades dra sig ur bara någon minut innan första loppet på grund av en skadad hälsena. Inför OS i Barcelona 1992 hade han plågats av flera skador, men han var i bra form och vann kvartsfinalen. I semifinalen fick han en bra start, men efter 150 m hände dock något som fick Redmond att börja halta och sedan lägga sig ned i smärtor - han hade fått en illa bristning på baksidan av låret. När han såg sjukvårdare närma sig bestämde sig Redmond för att ändå avsluta loppet[5], och han reste sig och började hoppa fram längs banan på ett ben. En som satt i publiken och tittade på var Dereks pappa Jim, som rusade förbi säkerhetsvakter och ut på banan för att hjälpa sin stapplande son. I ett av de mest tårdrypande ögonblicken i de olympiska spelens historia fullgjorde Redmond resten av loppet, lutandes på sin pappa som stöd. Eftersom han fick hjälp blev Redmond formellt diskad, men publiken ljublade när paret korsade mållinjen. Två år senare, fortfarande plågad av skador, sa en läkare till Derek Redmond att hans idrottskarriär var över och att han aldrig skulle kunna representera sitt land igen. Tack vare sin målmedvetenhet lyckades Redmond senare komma med i Englands basketlandslag, och han skickade ett lagfoto till läkaren som hade tvivlat på honom.[5]
Referenser
[2]
"Photographer fail". YouTube. Tittad på 16 feb 2017.
[3]
"Where is Eric the Eel now?". News.com.au. Publicerad 11 aug 2016. Läst 16 feb 2017.
[4]
"Owens pierced a myth". ESPN. Läst 16 feb 2017.
[5]
"50 stunning Olympic moments No3: Derek Redmond and dad finish 400m". The Guardian. Publicerad 30 nov 2011. Läst 16 feb 2017.
 
 
Liknande
Senaste
Teknik
Människan
Byggnadsverk
Jorden
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Människan
Människan
Jorden
Teknik
Jorden
Byggnadsverk
Jorden
Rymden