Start      Jorden      Rymden      Människan      Djur      Teknik      Byggnadsverk      Sport      Sverige      Topplistor     
 
 
Teknik

Världens 6 snabbaste flygplan

Publicerad 28 maj 2012
Människan har alltid varit fascinerad av att flyga, och inte bara högt. Sedan Wright-bröderna 1903 gjorde sin första flygning i hisnande 11 km/h så har människan även strävat efter att flyga snabbare och snabbare. 1947 lyckades piloten "Chuck" Yeager för första gången flyga snabbare än ljudet med det raketdrivna flygplanet Bell X-1. Idag kan världens snabbaste flygplan nå upp i hastigheter flera gånger ljudets, och man anger ofta ett flygplans hastighet i mach, vilket är flygplanets hastighet relativt ljudets hastighet. Exempelvis kan ett flygplan med en toppfart på mach 2 flyga dubbelt så snabbt som ljudet. Ljudets hastighet är lägre i kallare luft, vilket gör att den fart som krävs för att nå upp i ljudets hastighet varierar beroende på luftens temperatur. På grund av minskat luftmotstånd kan ett flygplan generellt sett alltid flyga snabbare ju högre upp det befinner sig, och detta krävs också eftersom att den tunnare luften på höga höjder gör att vingarna inte ger någon lyftkraft om inte flygplanet flyger riktigt snabbt.
       På vår lista över världens snabbaste flygplan har vi endast räknat med flygfarkoster som har en egen motor och kan flyga tack vare genererad lyftkraft från fasta vingar eller en vingformad kropp. Vi har därför inte räknat med exempelvis motorlösa glidflygplan, helikoptrar och konventionella raketer. Det kan dock vara intressant att veta att NASA:s rymdfärja brukade ha en hastighet på cirka 28 000 km/h vid återinträdet i atmosfären. Men den sköts ju upp fastsatt på en raket och landade sedan som ett glidflygplan. Ännu snabbare var Apollo-farkosterna då de återvände från sina månfärder. Exempelvis hade Apollo 10:s kommandomodul en hastighet på 39 897 km/h vid återinträdet i atmosfären, men kommandomodulerna kan knappast kallas flygplan utan snarare fallande klumpar med fallskärmar. Allra snabbast genom atmosfären någonsin var raketen som lyfte upp rymdsonden New Horizons på dess väg mot Pluto. Den nådde en hastighet på hela 58 536 km/h! Detta krävdes också eftersom raketen inte bara behövde frigöra sig från jordens gravitation, utan även solens.
       Nåväl, nog med fakta! Här är världens snabbaste flygplan, rangordnade efter deras högsta uppnådda hastighet.

6. Bell X-2

Högsta hastighet: Mach 3,196 (3 370 km/h)
Världens sjätte snabbaste flygplan är det raketdrivna Bell X-2, uppföljaren till det legendariska flygplanet Bell X-1. Bell X-2 började utvecklas 1946 och påminde en hel del om X-1 till utseendet. Syftet med X-2 var att undersöka de krafter som bildas då man flyger i hastigheter upp mot mach 2 och 3. Främst ville man se hur så pass höga farter skulle påverka styrningen, samt hur den höga friktionsvärmen skulle påverka flygplanskroppen. En flygtur med X-2 gick till så att flygplanet lyftes upp till cirka 10 000 m höjd hängandes under ett bombplan av typen Boeing B-50. Sedan släpptes X-2 och tände sin egen raketmotor, varefter den accelererade ordentligt och flög mot högre höjder. När raketbränslet tagit slut så gjorde X-2 en glidflygning ner mot marken mot en förhoppningsvis mjuk landning på den hårda saltöknen i Kalifornien. Vid den första testflygningen 1952 övade man bara på den motorlösa landningen, vilken blev hård och slog av noshjulet och skadade ena vingen (bilden). När man ett år senare skulle börja testa raketmotorn exploderade X-2 medan den satt ihop med bombplanet. Testpiloten på X-2 och en besättningsman på bombplanet omkom, och X-2 föll ner i Lake Ontorio medan B-50 lyckades landa för egen maskin. Lyckligtvis hade man två X-2-flygplan, och efter ytterligare tester och hårda motorlösa landningar så gjorde man 1955 den första lyckade motordrivna testflygningen och uppnådde mach 0,95. Vid den nionde motordrivna testflygningen i juli 1956 lyckades X-2 på en höjd av 20 000 m komma upp i hela 3050 km/h, eller mach 2,87. Bell X-2 blev då världens snabbaste flygplan, men det var inte utan problem då den höga farten hade gjort flygplanet instabilt och svårmanövrerat. Efter världsrekordet inriktade sig nu det amerikanska flygvapnet på att få upp X-2 så högt upp som möjligt, och i september 1956 nådde testpiloten Iven C. Kincheloe en höjd på hela 38 466 m. Kincheloe blev därmed den första människan som nådde över den magiska gränsen på 100 000 fot (30 480 m) och han fick smeknamnet "America's No. 1 Spaceman". Lite senare samma månad gjorde man ännu en flygning inriktad på fart, och då lyckades testpiloten Milburn G. "Mel" Apt få upp Bell X-2 i hela 3 370 km/h, eller mach 3,196. Han blev därmed den första människan som färdades tre gånger snabbare än ljudet, men lyckan blev kortvarig. När Apt skulle svänga tillbaka mot landningsplatsen gjorde han en för skarp sväng i förhållande till den höga farten han hade, vilket resulterade i att han tappade kontrollen på flygplanet. Apt sköt iväg sig själv i nödkapseln (vilken i princip var hela nospartiet på flygplanet) men svimmade troligtvis av på grund av de höga G-krafterna. Han hann därför inte klättra ur nödkapseln för att utlösa sin egen fallskärm innan kapseln slog i marken. X-2-programmet lades ner kort därefter, men även om historien om Bell X-2 fick ett tråkigt slut så hade USA förvärvat viktiga kunskaper om höghastighetsflygningar.

5. Mikoyan-Gurevich MiG-25

Högsta hastighet: Mach 3,2 (3 400 km/h)
Det mytomspunna stridsflygplanet MiG-25 utvecklades av tillverkaren Mikoyan-Gurevich för den sovjetiska flygvapnet under 60-talet. Den första prototypen av MIG-25 flög 1964 och flygplanet gjorde sitt inträde i flygvapnet 1970. Från början visste inte USA och de andra västmakterna så mycket om MIG-25, men foton från amerikanska spaningsplan visade ett stort och skräckinjagande stridflygplan som fick USA att höja sin beredskap. Anledningen till att Sovjetunionen hade utrustat sig med MIG-25 var att de behövde ett stridflygplan som kunde jaga ikapp och genskjuta de spanings- och bombflygplan som USA flög på höga höjder och i överljudsfarter över Sovjet. Mikoyan-Gurevich byggde därför ett jaktplan som hade extremt bra prestanda och kunde flyga högt upp och i hastigheter uppåt tre gånger ljudets. Vid testflygningar lyckades man flyga ända upp till 37 650 m, vilket fortfarande är den högsta höjden som ett bemannat jetplan har befunnit sig på. År 1971 följde israeliska och amerikanska underrättelseverksamheter ett egyptiskt MIG-25-flygplan som flög i otroliga mach 3.2, vilket gjorde MIG-25 till världens snabbaste flygplan byggt för att strida. Dock blev motorerna förstörda av den höga farten, och standardförfarandet av MIG-25-piloterna blev att hålla sig under mach 2.83.
       Som sagt så visste västmakterna ganska lite om det sovjetiska superplanet, som NATO hade gett kodnamnet "Foxbat". Detta ändrades dock 1976 då den sovjetiska piloten Viktor Belenko desserterade och flög sitt MIG-25 till Japan för att därifrån överlämna sig till USA. Japanerna lät USA undersöka och göra marktester med flygplanet innan de skickade tillbaka det till Sovjet sönderplockat i 30 lådor. Viktor Belenko fick antällning som konsult i USA och en hög med pengar som garanterade honom ett bekvämt liv. Detta gjorde givetvis stor skada på det sovjetiska flygvapnet, men MIG-25 var ett alldeles för bra flygplan för att sluta använda. Produktionen av MIG-25 "Foxbat" upphörde först 1984 efter att sammanlagt 1 190 flygplan hade tillverkats. Världens snabbaste jaktflygplan används fortfarande av Ryssland och gamla sovjetallierade länder som Algeriet, Azerbajdzjan, Kazakstan, Syrien och Turkmenistan.

4. Lockheed SR-71 Blackbird

Högsta hastighet: Mach 3,3 (3 530 km/h)
Lockheed SR-71 "Blackbird" var ett spaningsflygplan som användes av det amerikanska flygvapnet mellan 1964 och 1998. Flygplanet hade sitt ursprung i prototypen YF-12 och föregångaren A-12, både väldigt snarlika slutversionen SR-71. "Blackbird" hade en lång räckvidd och kunde operera på extremt höga höjder för att undvika upptäckt. Modellen SR-71A flög som högst på 25 929 m höjd och satte ett fartrekord på 3 530 km/h. Sammanlagt byggdes 32 exemplar av SR-71 och 12 av dem förstördes i olyckor. Dock var det inget plan som blev nedskjutet av fienden, trots att SR-71 i vissa perioder på 70-talet gjorde en flygning om dagen över fiendeländer som Nordkorea, Laos, Kina och Kuba (möjligtvis också Sovjet, men USA har aldrig erkänt det). När en missil avfyrades från marken mot flygplanet var standardförfarandet att accelerera och helt enkel köra ifrån missilen. Bland de få som lyckades upptäcka det högtflygande SR-71 fanns svenska Viggen-piloter som vid ett flertal tillfällen på 80-talet lyckades låsa sin radar på den. Detta hände över vattnet mellan Öland och Gotland, vilket var ett område som "Blackbird" regelbundet passerade på en av sina rutinrundor.
       Motorerna på SR-71 var hybrider mellan vanliga jetmotorer och så kallade ramjetmotorer - snabba och lätta jetmotorer som fungerade optimalt vid mach 3,2. Vid lägre farter användes de vanliga jetmotorerna för att ta in luft utifrån, trycka ihop luften med kompressorer och sedan förbränna den tillsammans med bränslet i förbränningskammaren. Vid högre hastigheter räckte inte jetmotorerna längre till, utan ramjetmotorerna tog över. En ramjetmotor har ingen kompressor som trycker ihop i luften, utan luften pressas istället samman av sig själv av den kraft som skapas då motorn i hög hastighet far igenom atmosfären. Luften leds sedan utanför jetmotorn direkt in i efterbrännskammaren. Den stora fördelen med de snabba ramjetmotorerna är att de får sitt syre från den omgivande luften, vilket gör att ramjetdrivna farkoster kan uppnå "raketfarter" utan att behöva bära med sig en massa tungt syre, såsom som raketer måste. Nackdelen är att ramjetmotorer kräver överljudshastigheter för att överhuvudtaget kunna starta, men på SR-71:an löste man alltså det problemet genom hybridmotorerna.
       Tack vare hybridmotorerna behövde inte SR-71 lyfta fastsatt på ett bärflygplan, och "Blackbird" är världens snabbaste flygplan kapabelt lyfta av egen kraft. SR-71 kallas ofta för världens snabbaste flygplan överhuvudtaget, eftersom det kunde lyfta själv, landa själv, och opererade regelbundet i nästan 25 år. Endast ett utav de snabbare flygplanen på listan är bemannat och kan landa ordentligt, och de är alla endast experimentella flygplan som behöver hjälp av andra farkoster för att kunna lyfta.

3. Boeing X-51 WaveRider

Högsta hastighet: Mach 5,0 (6 100 km/h)
X-51 "WaveRider"-programmet är ett pågående samarbete mellan bland andra Boeing, NASA och det amerikanska flygvapnet, där man försöker utveckla tekniken som krävs för att flyga i flerdubbla överljudfarter. "Waverider"-projektets första testflygning skedde i maj 2010 då den obemannade flygplansmodellen X-51A kom upp i en hastighet av mach 5. Vid flygningen satt den 7,6 m långa X-51A först ihop med en drivraket och hängde under ett bombplan av typen B-52. Raketen och X-51A släpptes från bombplanet på en höjd av 15 000 m, varvid raketen tändes och accelererade till överljudshastighet. När raketen tillsammans med X-51A nådde mach 4,8 separerades de från varandra och X-51A tände då sin egen motor. X-51A fortsatte att accelerera i 140 s och nådde en hastighet av mach 5,0 innan flygplanets motor stängdes av på grund av tekniska problem. En andra testflygning gjordes i juni 2011, men misslyckades då X-51 kraschade efter att dess motor inte startat ordentligt. Motorn i X-51 är en så kallad scramjetmotor, som är speciellt framtagen för att kunna operera i hastigheter flera gånger ljudets. Du kan läsa mer om scramjetmotorn längre ner på listan, eftersom en sådan också användes när NASA några år innan X-51 testflög sitt rekordflygplan X-43. På bilden syns X-51A hängandes under vingen på ett B-52-flygplan. Den bakre halvan av farkosten är raketsteget som frigörs efter att det skjutit igång X-51A.

2. North American X-15

Högsta hastighet: Mach 6,72 (7 274 km/h)
Det experimentella (därav X:et i namnet) raketflygplanet North American X-15 gjorde sin första flygning 1959 och är fortfarande världens snabbaste bemannade flygplan. X-15 innehade också världrekordet för den högsta höjden uppnått av ett flygplan ända fram till 2004 då flyg-/rymdfarkosten SpaceShipOne gjorde världens första privata rymdfärd. Faktum är att även X-15 nådde ända ut i rymden, och de mest högtflygande X-15-piloterna fick äran att kalla sig astronauter. X-15 lyftes upp hängandes under vingen på ett B-52-flygplan och släpptes på ungefär 14 000 m höjd. Precis som Bell X-2, och även det senare SpaceShipOne, så tände X-15 sin raketmotor medan den föll från sitt bärarflygplan, och körde sedan järnet upp i atmosfären. Även om raketmotorn bara var igång en relativt kort stund (runt 85 s) så var den otroligt kraftig och gav X-15 en ordentligt skjuts. Efter att de första testflygningarna med raketmotorn började 1960 så slogs världsrekord efter världsrekord vad gällde både höjd och fart. Sammanlagt gjordes 13 flygningar på över 80 km höjd, vilket var USA:s gräns för var rymden började. De åtta testpiloterna som nådde så högt utnämndes av det amerikanska flygvapnet och NASA till astronauter. Allra högst kom Joseph A. Walker när han 1963 nådde 108 km, vilket var ovanför den internationella gränsen till rymden på 100 km. Walker upplevde tyngdlöshet i 5 min och gjorde sedan en brant glidflygning ner och landade i Kaliforniens saltöken, endast 12 min efter att hans X-15 hade släppts från B-52-planet. När en annan testpilot, Michael J. Adams, några år senare var på väg ner från en flygning på 81 km höjd så hamnade hans X-15 i en okontrollerad spinn som till slut utsatte honom för en kraft på 15 G. Flygplanet bröts sönder i en hastighet på cirka mach 4 och Adams omkom.
       Tack vare att X-15 kunde nå så höga höjder, kunde flygplanet också uppnå extremt höga farter i den tunna luften. 1967 lyckades piloten William "Pete" Knight flyga i 7 274 km/h, vilket fortfarande är den högsta hastighet som ett bemannat motordrivet flygplan har uppnått. Sammanlagt tolv testpiloter fick privilegiet att riskera sina liv i världens snabbaste flygplan, varav en var Neil Armstrong. Han flög dock inte så högt med X-15 att han fick kalla sig astronaut.

1. NASA X-43

Högsta hastighet: Mach 9,6 (11 200 km/h)
Den obemannade flygfarkosten X-43 testflögs av NASA mellan åren 2001 och 2004 och var en del av det så kallade Hyper-X-programmet. I november 2004 flög modellen X-43A i en hisnande hastighet av cirka 11 200 km/h och blev därmed världens snabbaste flygplan. Vid testflygningarna av X-43A tillämpades nästan exakt samma förfarande som vid testflygningarna av Boeing X-51 några år senare. Den endast 3,5 m långa X-43A satt först fäst längst fram på en Pegasus-raket som släpptes från ett B-52-bombplan. Vid den första testflygningen i juni 2001 tappade man dock kontrollen på Pegasus-raketen innan separationen från X-43A, och man tvingades spränga både raketen och X-43A i luften. Vid den andra testflygningen i mars 2004 accelererade Pegasus till mach 6,8 innan den släppte X-43A på en höjd av 29 000 m. X-43A tände då sina egna motorer i 11 s och lyckades accelerera något innan den stängdes av och gjorde en lång dykning ner i Stilla havet. X-43A slog vid testflygningen X-15:s tidigare hastighetsrekord och blev det snabbaste flygplanet någonsin. Vid den tredje och sista testflygningen i novermber 2004 släpptes X-43A från Pegasus på 33 000 m höjd i en hisnande hastighet av mach 9,6, nästan 10 gånger snabbare än ljudet. X-43A körde sina motorer i 10 s och lyckades under den tiden hålla samma hastighet som den hade vid separationen. X-43A ökade då världrekordet ordentligt och befäste sin titel som världens snabbaste flygplan, även om man kan tycka att den inte gjorde så mycket jobb själv.
       Syftet med hela Hyper-X-programmet var att NASA ville prova en ny sorts jetmotor kallad scramjet, vilket är kort för Supersonic Combustion Ramjet. Till skillnad från i en ramjetmotor, som ju användes i SR-71 Blackbird, så har luften i en scramjetmotor överljudfart när den far igenom brännkammaren, medan luften i en ramjetmotor bromsas upp till underljudsfart vid luftintaget. Att bromsa upp luften behövs för att kunna komprimera den och på sätt få en effektiv förbränning, men skulle man bromsa upp luften för mycket med den ultrasnabba scramjetmotorn så skulle det bildas ett alldeles för högt tryck och för hög värme. Scramjetmotorer har därmed en ganska dålig förbränning vid "låga" hastigheter, men blir effektivare än ramjetmotorer vid hastigheter över cirka mach 7. Precis som ramjetmotorer kan scramjetmotorer inte starta från stillastående utan behöver en hög fart innan de kan tändas, vilket scramjetmotorn i X-43 fick med hjälp av Pegasus-raketen. I framtiden hoppas man kunna använda scramjet-tekniken i återanvändbara flerstegs-rymdfarkoster.
       Den övre bilden visar när X-51A accelereras av Pegasus, strax efter att ha blivit släppt från B-52-flygplanet vid den andra testflygningen. Den undre bilden är en illustration av X-51A när den flyger själv, frigjord från Pegasus.


Fotnot: USA håller just nu på att utveckla en flygfarkost kallad Falcon HTV-2 som ska kunna nå hastigheter på 21 000 km/h. Den motorlösa HTV-2 skjuts upp med en raket och är egentligen ett vapen. När den släppts från raketen så glidflyger den ner mot jorden och ska kunna träffa vilket mål som helst i världen inom en timme. Hittills har två misslyckade testflygningar gjorts. Även om vissa redan nu kallar HTV-2 för världens snabbaste flygplan, så är det väldigt tveksamt om HTV-2 ens borde kallas ett flygplan.
 
 
Liknande
Senaste
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Människan
Människan
Jorden
Teknik
Jorden
Byggnadsverk
Jorden
Rymden
Människan
Människan
Byggnadsverk
Rymden
Människan