Gravstenarna som håller hand

År 1842 gifte sig den adliga holländska damen Josephine van Aefferden med den holländska soldaten Jacob van Gorkum.^[1] Josephine var katolik och Jacob protestant, och deras äktenskap väckte oro i den övervägande katolska staden Roermond där de bodde.^[1] Josephines familj fördömde äktenskapet, inte bara för att Jacob var protestant, utan också för att han inte var av adlig börd.^[1] Dessutom hade två av Josefines bröder slagits för den belgiska sidan när Belgien frigjorde sig från Nederländerna 1830, och var troligen inte nöjda med en svåger i holländska armén.^[1]

Men parets äktenskap var lyckligt, och de var gifta i 38 år tills Jacob dog.^[1] Men även efter döden skulle de möta motstånd. På kyrkogården begravdes nämligen protestanter och katoliker i skilda delar, avgränsade av en mur. Lyckligtvis hade paret utarbetat en plan. Jacob begravdes precis vid muren på den protestantiska sidan, och när Josephine dog åtta år senare begravdes hon – inte i sin familjegrav – utan vid muren på den katolska sidan.^[1] Två likadana gravstenar restes, höga nog att de nådde över muren, och sammanlänkades med två snidande händer – en symbol för deras eviga kärlek.^[1] Makarna tros till och med ligga under själva muren.^[1]