Landningsplatserna på månen

För den intresserade följer här lite snabbfakta om de olika landningsplatserna...

Apollo 11 var den första månlandningen och skedde i juli 1969. Här ville NASA välja en så säker landningsplats som möjligt, med platt terräng och nåbar från en bana i vilken rymdfarkosten skulle kunna återvända till jorden utan motorkraft om problem skulle uppstå på vägen till månen.^[2] Beslutet föll på utkanten av Stillhetens hav. Stillhetens hav är ett av månhaven, vilka är är de mörka partierna på månen. Månhaven består av gammal stelnad lava som kom upp till ytan när månen var vulkaniskt aktiv fram till kanske tre miljarder år sedan.^[3] Lavan fyllde stora nedslagskratrar som hade bildats tidigare, vilket gör att månhaven är relativt platta.^[3]

I november samma år landade Apollo 12 i det stora Stormarnas Ocean, som precis som Stillhetens hav är förhållandevis platt.^[1] Landningen var en övning i precision eftersom man landade mindre än 200 m från Surveyor 3, en obemannad rymdsond som skjutits upp 1967.^[4]

Apollo 13 skulle ha landat på månen 1970, men fick under stor dramatik återvända till jorden utan månlandning, efter att en syretank exploderat på ditvägen och besättningen tvingats använda månlandaren som en livbåt för att ta sig hem.^[5] Istället blev Apollo 14 nästa besökare på månen 1971.

Apollo 14 landade där Apollo 13 skulle ha landat, nämligen vid Fra Mauro-formationen – en ojämn men geologiskt intressant plats vid Stormarnas Ocean.^[1] Efter två månlandningar var NASA nämligen säkra på att de kunde landa även på högländer.^[1] Högländerna är den ljusare, kraterfyllda och bergiga månytan som sticker upp ur månhaven. Apollo 14 landade endast 18 mil från där Apollo 12 landade.^[6]

Apollo 15 (1971) var den första av en annan typ av månlandningar. I fortsättningen skulle astronauterna stanna längre på månens yta och fokusera mer på vetenskap.^[1] Man hade dessutom med sig en månbil som utnyttjades flitigt för att undersöka ett större område runt landningsplatsen.^[1] Apollo 15 landade bredvid en bergskedja som kantar Regnens hav, efter en spektakulär inflygning mellan höga bergstoppar.^[1] Ett mål var att försöka hitta äldre månmaterial än tidigare.^[1]

Apollo 16 (1972) var den första landningen som gjordes riktigt långt från något månhav, på Descarteshögländerna väster om Apollo 11:s landningsplats i Stillhetens Hav.^[1] Syftet var bland annat att återigen försöka hitta så gammalt månmaterial som möjligt.^[1]

Den sista månlandningen gjordes av Apollo 17 (1972) på kanten mellan Stillhetens hav och Klarhetens hav.^[1] Det här var en plats där man kunde leta efter både gammalt månmaterial och spår av yngre vulkanisk aktivitet.^[1]

Totalt har människan alltså gjort sex bemannade månlandningar, alla inom NASA:s Apollo-program. Vid varje månlandning landade två astronauter på ytan, medan en tredje låg kvar i omloppsbana runt månen.^[1]