Rymden
Meteorregnet Geminiderna
Uppdaterad 12 dec 2022
Geminiderna är ett häftigt meteorregn skapat av en udda himlakropp. Stjärnfallen kan ses i december varje år.
Varje december passerar jorden genom ett spår i rymden av dammiga stenfragment. När dessa så kallade meteoroider träffar atmosfären börjar de glöda och syns som meteorer – de lysande streck i himlen vi kallar "stjärnfall". Meteorregnet kallas Geminiderna och kan ses 4-17 december, men är som kraftigast natten mellan 13-14 december.[1][2]
Geminiderna anses allmänt vara det bästa meteorregnet.[2] Meteorerna är nämligen långsammare och kompaktare än i andra meteorskurar, så de tränger djupare in i atmosfären.[3] De färdas "bara" i 35 km/s och brinner upp på 40 till 90 kilometers höjd.[3]
Mestadels handlar det om små partiklar, men en sten på kanske ett par kilo som sannolikt tillhörde Geminiderna exploderade över Värmland 2012 och fick människor att ringa polisen.[4]
För att se Geminiderna rekommenderas att klä sig varmt, komma bort från all form av belysning, vänja ögonen vid mörkret – detta kan ta cirka 30 min så använd inte mobilen – sitta eller ligga bekvämt och titta upp på himlen.[2] I år sammanfaller Geminidernas bästa natt med en ganska full måne vars sken kan dölja de svagare meteorerna, men många Geminider är så pass ljusa att det ändå borde bli en bra show.[1]
Geminiderna år 2013.
Stjärnfallen kan visa sig nästan var som helst på himlen, men de har sin radiant – området på himlen de ser ut att komma från – vid stjärnbilden Tvillingarna, därav namnet Geminiderna.[1]
Om du vill hitta Tvillingarna så leta lite till vänster och vinkelrätt mot Orions bälte efter de två stjärnor som utgör Tvillingarnas huvuden. Undvik dock att titta rakt mot Tvillingarna eftersom meteorerna närmast stjärnbilden har kortast svansar.[1]
På kvällen när Tvillingarna står lågt på himlen kan man, om man har tur, se en "Earth grazer" – en meteor som bara snuddar vid toppen av atmosfären och rör sig extra långsamt och graciöst över himlen.[5]
Framåt natten stiger Tvillingarna på himlen och då syns fler stjärnfall. Flest meteorer syns runt klockan 02 den 14 december (om det inte är mulet såklart).[1] Då ska man kunna se ungefär 30-40 stjärnfall i timmen.[1]
Var kommer då dammet och gruset som skapar Geminiderna ifrån? Och varför är Geminidmeteorerna långsammare och mer kompakta än i andra meteorregn? Jo, Geminiderna är partiklar som släppts av en udda himlakropp med det fullständiga namnet 3200 Phaethon under dennes bana runt solen.[1]
Nästa alla meteorregn är rester av kometer, men Phaethon (uttalas typ "fääithon" på engelska) kan närmast beskrivas som en asteroid som beter sig som en komet.[7] Phaethon är nämligen stenig som en asteroid, men har en eliptisk omloppsbana och får en svans likt en komet.[7]
Phaethon rör sig mellan asteroidbältet utanför Mars och ovanligt nära solen – mindre än halva Merkurius avstånd.[8] Ett varv runt solen tar Phaethon 1,4 år.[6] Namnet kommer från Faethon som i grekisk mytologi var son till solguden Helios.[10]
Phaethons svans skiljer sig från kometers svansar. Kometer består av is, damm och sten, och när de närmar sig solen förångas is och tar med sig små bitar av kometen ut i rymden.[7][9] Det bildas då två synliga svansar av gas respektive kometsmulor, och om jorden passerar genom de efterlämnade smulorna skapas meteorregn.[7][9] Men Phaethon saknar is och får bara en liten svans av damm när den kommer riktigt nära solen.[7][9]
Eftersom Phaethon är stenig som en asteroid blir partiklarna som lossnar mer kompakta än det ömtåliga material som släpps av kometerna.[3] Därför blir Geminiderna extra spektakulära.
Men steniga, isfria asteroider brukar inte släppa material, så varför gör Phaethon det? En teori är att eftersom Phaethon passerar så ovanligt nära solen blir den steniga ytan så bränd av hettan att den spricker och släpper damm.[10] En del anser dock att Phaethons nuvarande lilla dammsvans inte borde räcka för att producera alla meteoroider i Geminidströmmen.[9][10] En annan teori är därför att Phaethon tidigare kolliderat med någon annan himlakropp vilket skapat spåret av rester.[9] En tredje teori är att Phaethon är en "död komet" – en komet som tidigare producerat mer spillror, men vars flyktiga is nu försvunnit.[10]
Phaethons mysterier gör den svår att kategorisera. Den kallas allt från "aktiv asteroid" till "stenkomet" eller "defunct comet".[7][8][9]
Kan Phaethon krocka med jorden då? Phaethons nuvarande omloppsbana ligger som närmast knappt åtta gånger längre bort än månen.[6] Den klassas därför som potentiellt farlig av NASA,[6] men så länge omloppsbanan inte ändras kan vi vara säkra. I december 2017 susade Phaethon förbi på "bara" 27 månavstånd (se animationen nedanför).[11] År 2093 beräknas Phaethon komma nästan så nära den kan, alltså knappt åtta månavstånd.[11]
Stjärnfallen kan visa sig nästan var som helst på himlen, men de har sin radiant – området på himlen de ser ut att komma från – vid stjärnbilden Tvillingarna, därav namnet Geminiderna.[1]
Om du vill hitta Tvillingarna så leta lite till vänster och vinkelrätt mot Orions bälte efter de två stjärnor som utgör Tvillingarnas huvuden. Undvik dock att titta rakt mot Tvillingarna eftersom meteorerna närmast stjärnbilden har kortast svansar.[1]
Stjärnbilden Tvillingarna.
På kvällen när Tvillingarna står lågt på himlen kan man, om man har tur, se en "Earth grazer" – en meteor som bara snuddar vid toppen av atmosfären och rör sig extra långsamt och graciöst över himlen.[5]
Framåt natten stiger Tvillingarna på himlen och då syns fler stjärnfall. Flest meteorer syns runt klockan 02 den 14 december (om det inte är mulet såklart).[1] Då ska man kunna se ungefär 30-40 stjärnfall i timmen.[1]
En Geminidmeteor.
Var kommer då dammet och gruset som skapar Geminiderna ifrån? Och varför är Geminidmeteorerna långsammare och mer kompakta än i andra meteorregn? Jo, Geminiderna är partiklar som släppts av en udda himlakropp med det fullständiga namnet 3200 Phaethon under dennes bana runt solen.[1]
Radarbild på Phaethon. Den har en omkrets på 6,25 km.[6]
Nästa alla meteorregn är rester av kometer, men Phaethon (uttalas typ "fääithon" på engelska) kan närmast beskrivas som en asteroid som beter sig som en komet.[7] Phaethon är nämligen stenig som en asteroid, men har en eliptisk omloppsbana och får en svans likt en komet.[7]
Phaethon rör sig mellan asteroidbältet utanför Mars och ovanligt nära solen – mindre än halva Merkurius avstånd.[8] Ett varv runt solen tar Phaethon 1,4 år.[6] Namnet kommer från Faethon som i grekisk mytologi var son till solguden Helios.[10]
Phaethons svans skiljer sig från kometers svansar. Kometer består av is, damm och sten, och när de närmar sig solen förångas is och tar med sig små bitar av kometen ut i rymden.[7][9] Det bildas då två synliga svansar av gas respektive kometsmulor, och om jorden passerar genom de efterlämnade smulorna skapas meteorregn.[7][9] Men Phaethon saknar is och får bara en liten svans av damm när den kommer riktigt nära solen.[7][9]
Eftersom Phaethon är stenig som en asteroid blir partiklarna som lossnar mer kompakta än det ömtåliga material som släpps av kometerna.[3] Därför blir Geminiderna extra spektakulära.
Annons
Annons
Men steniga, isfria asteroider brukar inte släppa material, så varför gör Phaethon det? En teori är att eftersom Phaethon passerar så ovanligt nära solen blir den steniga ytan så bränd av hettan att den spricker och släpper damm.[10] En del anser dock att Phaethons nuvarande lilla dammsvans inte borde räcka för att producera alla meteoroider i Geminidströmmen.[9][10] En annan teori är därför att Phaethon tidigare kolliderat med någon annan himlakropp vilket skapat spåret av rester.[9] En tredje teori är att Phaethon är en "död komet" – en komet som tidigare producerat mer spillror, men vars flyktiga is nu försvunnit.[10]
Time-lapse-foto av Phaethon från ett amatörteleskop 2017.
Phaethons mysterier gör den svår att kategorisera. Den kallas allt från "aktiv asteroid" till "stenkomet" eller "defunct comet".[7][8][9]
Kan Phaethon krocka med jorden då? Phaethons nuvarande omloppsbana ligger som närmast knappt åtta gånger längre bort än månen.[6] Den klassas därför som potentiellt farlig av NASA,[6] men så länge omloppsbanan inte ändras kan vi vara säkra. I december 2017 susade Phaethon förbi på "bara" 27 månavstånd (se animationen nedanför).[11] År 2093 beräknas Phaethon komma nästan så nära den kan, alltså knappt åtta månavstånd.[11]
Phaethons omloppsbana. Gråa strecken visar omloppsbanans lutning. Jorden är blå. Att Geminiderna är relativt långsamma beror på att jorden träffar meteoroidströmmen lite snett bakifrån.[5]
Annons
Annons
Referenser (och vidare läsning)
[1]
Lane Figueroa. "The 2022 Geminids Meteor Shower Is Approaching". Watch the Skies | NASA. Publicerad 9 dec 2021. Läst 12 dec 2022.
[2]
Lance D. Davis. "The Geminids: Best Meteor Shower of the Year!". Watch the Skies | NASA. Publicerad 9 dec 2020. Läst 12 dec 2022.
[3]
"Geminids: How Low Do They Go?". Watch the Skies | NASA. Publicerad 13 dec 2012. Läst 12 dec 2022.
[4]
"Meteor baffles Värmland residents". Radio Sweden | Sveriges Radio. Publicerad 12 dec 2012. Läst 12 dec 2022.
[5]
Joe Rao. "Geminid Meteor Shower Peaks This Week! How to See Year's Best Meteor Display". Space.com. Publicerad 13 dec 2017. Läst 12 dec 2022.
[6]
"3200 Phaethon". JPL Small-Body Database Browser - NASA. Läst 12 dec 2022.
[7]
Noah Michelsohn. "The Asteroid That Acts Like a Comet". NASA. Publicerad 28 april 2020. Läst 12 dec 2022.
[8]
"Asteroids In Unusual Orbits". Encyclopedia Britannica. Läst 12 dec 2022.
[9]
Hanneke Weitering. "Asteroid or Comet? Weird Blue Space Rock 'Phaethon' Gets a Close-Up". Space.com. Publicerad 24 okt 2018. Läst 12 dec 2022.
[10]
"Asteroid Phaethon". NASA. Uppdaterad 13 dec 2021. Läst 12 dec 2022.
[11]
"(3200) Phaethon - Close approaches". NEODyS. Läst 12 dec 2022.
Liknande
Senaste
Rymden
Sport
Människan
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Jorden
