Sveriges 15 häftigaste djur

Vissa tror att vildsvin inte hör hemma i de svenska skogarna, men faktum är att de kom till Sverige efter istiden för 11 000 år sedan.^[1] Sedan utrotades dem.^[1] De sista vildsvinen jagades på Öland på 1600-talet.^[1]

Senare återinförde man vildsvin i hägn, tills det skedde en del rymningar, och någonstans runt 1970-talet hade arten installerat sig i det vilda igen.^[1] Nu finns det 300 000 vildsvin i södra och mellersta Sverige.^[2]

Ett vuxet vildsvin är en klump som är uppåt 150 cm lång och 100 cm hög.^[1] Galtarna kan väga 200 kg mot suggans 100 kg.^[1] Vildsvin är sociala och bildar större delen av året grupper av suggor och kultingar.^[2]

Vildsvin har ett dåligt rykte eftersom de kan böka upp mycket mark och skrubba sönder träd. Dessutom hävdas det ibland att de är farliga och aggressiva. I vanliga fall är vildsvin skygga,^[1] men som många däggdjur kan de försvara sig om de känner sig hotade.^[3] De flesta farliga situationer har uppstått när vildsvin skadats vid jakt eller trafikolyckor.^[3] Oftast är det jakthundarna som råkar illa ut, ibland jägarna.^[3] Vildsvin försvarar sig genom snabba utfall och galten kan hugga underifrån med sina betar, medan suggan biter och tuggar.^[3]

14. Järv

Järven var på väg att utrotas i Sverige på 60-talet, men fridlystes, och idag finns runt 500 järvar i Sverige, varav de flesta lever i Jokkmokks fjällvärd, särskilt i Sarek.^[4][5] Järven lever normalt ensam och kan vandra långa sträckor, ofta för att följa renhjordar.^[5]

Järvar blir 70-85 cm långa, men kan trots deras ringa storlek döda fullvuxna renar.^[5] Detta är främst vid rätt sorts skare eller lössnö, när renar sjunker igenom snön, men järven tack vare sina stora tassar kan springa ovanpå.^[5] Då kan järven döda många renar på kort tid, som den sparar och äter upp senare.^[5] Detta har gett upphov till missförståndet att järven dödar för dödandets skull.^[5] Men den passar alltså bara på att utnyttja när det är rätt snöförhållanden, för annars är järven en halvdålig jägare som främst äter kadaver från djur som andra rovdjur redan fällt. ^[5]

Järvar är naturligt skygga för människor och det finns inga rapporter om att människor anfallits av järvar i det vilda.^[6]

Järven heter wolverine på engelska, precis som X-men-karaktären den delar vissa egenskaper med (båda är exempelvis ensamvargar och har klor).

13. Fladdermöss

I Sverige finns det 19 fladdermusarter, vilket är en fjärdedel av alla däggdjursarter i Sverige.^[7] Alla fladdermusarter i Sverige är fridlysta, och 12 av arterna är rödlistade, alltså riskerar att dö ut.^[7] Fladdermössen finns i hela Sverige upp till ungefär Kiruna, där nordligaste Sverige bara har 1 art och sydligaste Sverige har alla 19.^[7]

I världen finns det blodsugande fladdermöss, men i Sverige lever alla på insekter.^[7] Och de kan äta stora mängder – upp till 1 000 mygg eller motsvarande i timmen.^[7] Fladdermöss är nästan alltid nattaktiva och under dagarna håller de till i någon håla, till exempel i ett träd eller under takpannorna på ett hus.^[7] Fladdermöss verkar inte ha något emot att hålla till nära människor, och förutom att de bajsar (bajset består av skelettdelar från insekter) så gör de ingen skada på exempelvis hus, för de kan inte gnaga och bygger inga bon.^[7] De utnyttjar bara de hål som redan finns, och gör stor nytta genom att frossa på skadegörande insekter.^[7]

Fladdermössen i Sverige attackerar inte människor, men de kan bitas om man av någon anledning måste hålla fast dem.^[7]

På vintern går fladdermössen i dvala.^[7] Nordfladdermusen som lever längst i norr går i dvala i cirka 8 månader, medan gråskimlig fladdermus i södra Sverige går i dvala i knappt 2 månader.^[7]

Fladdermöss är häftiga på många sätt – de orienterar sig med ekopejling, de sover hängandes uppochner och de är de enda flygande däggdjuren.

Det är inte så svårt att få se en fladdermus om man tänker på några saker. De kan vakna en stund efter att solen gått ner och ger sig då ut på insektsjakt. Då kan man se dem mot den ljusa himlen, som små fåglar, fast tysta och med en annan flygstil. Det är bra att spana vid platser där insekter samlas, som ovanför sjöar och vid gatlyktor.

Fotona visar två av fladdermusarterna i Sverige – fransfladdermus (övre) och nordfladdermus (nedre).

12. Europeiskt lodjur

Det europeiska lodjuret, oftast bara kallat lodjur eller lo, är som en tamkatt på steroider. Den kan spinna, jama och fräsa likt en tamkatt.^[8] Men den har större tassar, tjockare svans, och en i allmänhet kraftigare kropp. Sedan kan den även yla, likt hundar.^[8] Den kan inte ryta som de stora kattdjuren.^[8] Lodjuret blir 80-130 cm lång och kan väga 15-25 kg.^[8]

Lodjurets främsta föda är rådjur, men om det finns mycket ren, tjäder, ripa eller orre äter den lika gärna dem.^[8] Lodjur är inte farliga för människor.^[8] Skulle du möta ett lodjur så kanske det stannar till för att titta på dig, men sedan kommer det snabbt ge sig av.^[8]

Det uppskattas finnas nästan 1 500 lodjur i Sverige.^[9] De finns i alla landskap förutom Öland och Gotland.^[8] Flest ungar föds det från linjen Dalsland-Värmland-Västmanland-Norra Uppland och uppåt.^[8]

Lodjur lever ensamma, förutom honor som har nyfödda ungar.^[8]

11. Vanlig tumlare

Valar är fascinerande eftersom de inte är fiskar, utan däggdjur som andas luft. I Sverige har vi en enda valart som permanent bor i våra vatten, och det är vanlig tumlare (ofta kallad bara tumlare).^[10] En tumlare blir 140 till 170 cm lång och liknar en delfin, med den tydligaste skillnaden att tumlare har trubbig nos.^[11]

Tumlaren finns både på västkusten och i Östersjön.^[11] På västkusten är de många fler, medan det i Östersjön bara tros finnas 500 tumlare kvar.^[11] Tumlare som art klassas som sårbar, men just Östersjöpopulationen klassas som akut hotad.^[11] Det sägs ha funnits tiotusentals tumlare i Östersjön förr, men fram till mitten av 1900-talet jagade man tumlare i Östersjön och närliggande hav, vilket i kombination med hårda isvintrar tros vara den stora orsaken till att det nu finns så få Östersjötumlare kvar.^[10][11]

Tumlare brukar inte hoppa upp ur vattnet, utan man ser endast ryggfenan och övre delen av ryggen "tumla" förbi ovanför vattenytan. De dyker vanligtvis grunt och kortare än en minut innan de hämtar andan, men de kan dyka ända ner till 220 m.^[11] Likt fladdermöss använder sig tumlare av ekopejling för att orientera sig och hitta mat.^[10] De äter mycket fisk, vilket gör dem känsliga för minskat fiskbestånd.^[10] Vanligtvis lever de ensama eller i små grupper.^[11]

(Förutom tumlaren finns det en del andra valarter som kan komma på tillfälligt besök i svenska vatten.)

10. Tornseglare

Tornseglaren finns i hela Sverige förutom i fjällen, men blir vanligare ju längre söderut man kommer.^[12] Den har en väldigt strömlinjeformad kropp som mäter 16 till 17 cm och väger cirka 40 gram.^[13] Vid en första anblick liknar den en svala (den kallades tidigare för tornsvala), men tornseglaren är lite större.

Det häftiga med tornseglarna är att de spenderar nästan hela sitt liv i luften. Från att de lärt sig flyga är de i luften hela tiden, förutom när de häckar under en tegelpanna eller i något annat hål.^[12][14] De kan till och med para sig i luften.^[12] De äter insekter medan de flyger, och när de ska sova flyger de högt upp och tar korta sovstunder medan de glidflyger.^[14] Man har sett individer som levt i luften i tio månader i sträck utan att landa.^[14]

På hösten drar torneglarna söderut och tillbringar vintrarna i Afrika söder om Sahara, men från och med mitten av maj är de vanliga att se i luften ovanför svenska städer.^[12] Lätet är ett skärande "srriiir", som lättast hörs under högsommarkvällar när föräldrarna lär ungarna flyga.^[12]

9. Pilgrimsfalk

Pilgrimsfalken blev nästan utrotad i Sverige under 1900-talet, först på grund av jakt (bland annat av brevduveägare vars duvor pilgrimsfalken tog), och senare av miljögifterna PBC, DDT och kvicksilver.^[15] På 70-talet fanns bara 15 par pilgrimsfalkar i hela Sverige och arten klassades som akut utrotningshotad.^[15] I mitten av 70-talet startades ett stort och långdraget projekt med utsättningar och skydd som lett till att det idag finns flera hundra häckande par och ytterligare ett hundratal som hävdar revir.^[15] Tack vare projektet klassas pilgrimsfalken idag "bara" som nära hotad.^[15]

Det häftigaste med pilgrimsfalken är att den är världens snabbaste djur.^[16] Den kan nämligen nå hastigheter på uppåt 390 km/h! ^[17] Detta är när den dyker, eftersom den då kan få sin kropp att bli otroligt strömlinjeformad.^[17] Pilgrimsfalken jagar sina byten ovanifrån och använder ibland sin höga fart för att med knutna klor i stort sett krascha in i andra fåglar och döda dem vid kollisionen.^[16]

8. Älg

Som svensk är det lätt att ta älgen för givet. Men alla som någon gång varit nära en älg vet att den är gigantisk! Älgen är de svenska skogarnas största djur med en mankhöjd som brukar ligga på uppåt 2 m och en vikt på uppåt 550 kg.^[18] Trampspåren efter älgen är de näst största i Europa, efter björnen.^[18] Men det kanske mest imponerande är hur dessa stora djur kan försvinna ljudlöst in i skogen igen efter ett möte, trots sin storlek.

Det är endast tjurarna som får horn.^[18] Dessa tappas mitt i vintern.^[18] Men redan efter någon månad börjar nya växa ut.^[18] Medan hornen växer skyddas de och får näring av ett hudlager med nerver och blodådror som kallas basthud.^[18] I slutet av sommaren har hornen växt klart och basthuden torkar och fejas bort genom att älgen gnugger hornen mot träd och buskar.^[18] Sedan är hornen färdigfejade lagom till stångandet vid parningen på hösten.^[18] På vintern lossnar hornen och så börjar det om.^[18]

Älgkorna är dräktiga i åtta månader och föder vanligtvis en eller två kalvar i maj-juni.^[18] Kalvarna är med sina mammor fram till någon vecka innan mammorna ska kalva igen nästa maj-juni.^[18] Då stöter älgkorna bryskt ifrån sig sina kalvar, som till en början vilsna, oskygga och nyfikna riskerar att vandra ut på vägar och bli påkörda.^[18]

Vid varje års älgjakt skjuts det mellan 80 000 och 90 000 älgar.^[18] Efter jakten finns det ungefär 2-3 gånger så många älgar kvar mot vad som skjutits.^[18]

7. Varg

Vargar väcker starka känslor – vissa vill utrota dem från Sverige, andra vill att de ska bli fler. Så långt tillbaka man kan se har det jagats varg i Sverige, men år 1966 fridlystes den.^[19] Då fanns det färre än 10 vargar kvar i Sverige.^[19] I slutet av 70-talet och början av 80-talet vandrade några finsk-ryska vargar in i Sverige och 1983 föddes en valpkull i Värmland som överlevde.^[19] Valpkullens föräldrar är grunden till den vargstam som idag finns i Sverige och Norge.^[19] Idag tros det finnas knappt 500 vargar i Sverige, främst i mellersta landet. ^[19][20]

Att Sveriges vargpopulation härstammar från så få individer gör att den har en svag genetisk bredd, vilket i sin tur gör att den kan slås ut av exempelvis ett virus.^[19] Detta tillsammans med tjuvjakt är de största hoten mot Sveriges vargar.^[19]

Vargen får jagas i kraftigt reglerad form. Enligt Naturvårdsverket gör man detta för att "reglera antalet vargar och förebygga skador på tamdjur och renar".^[21] År 2022 sköts 28 vargar lagligt i Sverige.^[21]

Vargen är hundens närmaste släkting.^[19] Hundar härstammar från vargar som tämjdes för 30 000-15 000 år sedan, och hundar och vargar är fortfarande så nära släkt att de kan para sig och få valpar.^[19] Hunden är så lik vargen att stora hundar kan misstas för vargar. Men vargar är större än hundar – ungefär 30 cm högre upp till manken än en jämthund eller schäfer.^[19]

Trots uttrycket "ensamvarg" så trivs vargar inte alls ensamma utan lever oftast i en flock som består av en familj med mamma, pappa och ungar.^[19] Valparna brukar "bo hemma" något år innan de ger sig av för att leta en livskamrat, eller så stannar de något år extra för att hjälpa föräldrarna med en ny valpkull.^[19]

Vargar äter främst älgar, men även annat vilt, fåglar, gnagare, grodor och ibland tamdjur.^[19] Det finns fem bekräftade fall i Sverige där vilda vargar attackerat människor.^[19] De fyra första skedde på 1700-talet och det senaste, och mest kända, skedde 1821 då en varg dödade nio barn i Gysinge.^[19] Man tror att den så kallade "Gysingevargen" tidigare hade hållts i fångenskap och släppts ut utan att ha lärt sig jaga.^[19]

6. Silvertärna

Silvertärnan kommer till Sverige i maj för att para sig och föda upp sina ungar.^[22] Den lever av småfisk och man hittar den längs Sveriges kuster, utom längst i söder och vissa delar av västkusten, och vid sjöar i fjällen.^[22] Det är lätt att förväxla den med fisktärnan, men silvertärnan har mycket kortare ben, som gör att den nästan ser ut att ligga på mage när den egentligen står.^[22]

Silvertärnan kan vara aggressiv om man kommer nära dess bo.^[23] Då kommer den störtdykande mot dig och om du är riktigt nära boet kan den slå till mot ditt huvud.^[23]

Det häftiga med silvertärnan är att den är den fågel som flyttar längst av alla fåglar i världen.^[24] I juli och augusti, efter häckningen i Sverige, flyger de nämligen till – Antarktis.^[24] Tro det eller ej, men dessa fåglar flyger tvärs över hela jordklotet, ibland hela vägen från Arktis till Antarktis och tillbaka, på ett år.^[24] Det är en sträcka på 6 000 till 8 200 mil per år.^[24]

5. Sälar

Sälar är precis som valar vattenlevande däggdjur som andas luft. Deras armar och ben har genom evolution omvandlats till labbar, och många sälarter, bland annat de svenska, har inga ytteröron.^[25] I Sverige finns tre sälarter, och här får alla tre dela en plats i topplistan. För hur kan man tycka att en viss säl är häftigare – eller kanske gulligare – än någon annan. De tre svenska sälarna är gråsäl, knubbsäl och vikare.

Gråsälen (översta bilden) lever främst i Östersjön, där det finns ungefär 40 000 stycken.^[25] Gråsälen är Sveriges största säl – hanarna kan bli 3 m och väga 300 kg, medan honorna är något mindre.^[25]

Knubbsälen (mittersta bilden) kan bli 170 cm lång och väga 105 kg (honorna blir nästan lika stora som hanarna).^[25] Det finns runt 15 000 knubbsälar i Sverige, varav de flesta lever på västkusten, och ungefär 1 000 individer lever i Östersjön.^[25]

Vikaren (nedersta bilden) lever i Östersjön, där det finns runt 20 000 stycken.^[25] Vikaren är lite kortare än knubbsälen, men mycket rundare.^[25]

Som alla sälar har de svenska sälarna en kropp anpassad för vatten, där de simmar genom att svänga kraftigt med bakkroppen och styra med framlabbarna.^[25] När sälar dyker minskar pulsen och kroppen går på sparlåga, vilket gör att sälar kan vara under vattnet i 20-25 minuter.^[25]

4. Europeisk ål

Den europeiska ålen – ofta bara kallad ål – finns i hela Sverige förutom i fjällen och i de vatten den inte kan nå från havet.^[26] Den är dock akut hotad, delvis på grund av att många dör när de åker igenom vattenkraftverkens turbiner.^[27] Ålen får idag endast fiskas av yrkesfiskare med ett speciellt tillstånd, men eftersom den är en delikatess på julbordet fiskas den även illegalt.^[27]

Det häftiga med ålen är att alla ålar i Sverige är födda någon helt annanstans – nämligen utanför Nordamerika, i den del av västra Atlanten som kallas Sargassohavet, nordost om Kuba och Bahamas.^[27] Här, 700 mil bort, kläcks de och driver sedan med strömmarna mot Europa och bland annat Sverige samtidigt som de växer till sig.^[27] Man tror att det tar 1-3 år för ålarna att nå Sverige, och väl här stannar de vid kusten eller vandrar upp i älvar och åar till insjöar, både via västkusten och Östersjön.^[27] Sedan lever ålarna här i Sverige 10 till 25 år, tills de blir könsmogna.^[27] Då startar de en vandring hela vägen tillbaka till Sargassohavet.^[27] I Sargassohavet leker de och lägger sina ägg.^[27] Ingen ser dessa vuxna ålar efter det, så troligtvis dör de efter leken.^[27]

En annan häftig sak med ålar är att de kan ta sig kortare sträckor över land, på fuktigt underlag.^[26]

3. Mal

Malen är en bjässe till insjöfisk som naturligt endast förekommer i tre vattensystem i Sverige – i Båven i Södermanland, i Emån i Småland, samt i Möckeln i Småland.^[28] Ibland sätter man dock ut malar i andra vatten och ibland simmar malar från Emån ut i Östersjön.^[28] Malarna i Sverige lever på gränsen av vad de klarar av i form av kyla, och många somrar är det för kallt för att de ska kunna reproducera sig.^[28]

Den största svenska mal som fiskats upp tros vara ett cirka 365 cm lång sjömonster som fångades i Båven 1870.^[28] Det är dock väldigt sällsynt att malar blir så stora.^[28]

Malen är fridlyst sedan 1994 och klassas som nära hotad.^[28] Hur många malar som finns i Sverige har forskarna ingen exakt koll på, men det rör sig uppskattningsvis om 300-600 individer över 0,5 kg.^[28]

Som du kan läsa i vår artikel 7 djur med roliga mustascher är malens karaktäristiska skäggtömmar till för att hjälpa den smaka och känna.

Den nedersta bilden visar en mal i Frankrike som attackerar duvor. Normalt är det dock fisk som står på menyn.

2. Brunbjörn

Brunbjörnen är ett av de få djur som svenskar bör vara rädda för att möta i skogen. Från 1977 till 2016 blev faktiskt 42 personer skadade och 2 personer dödade av björn i Sverige.^[29] Men värt att veta är att 42 av dem var vuxna män, 33 jagade vid tillfället, och vid 26 av fallen sköts skott mot björnen före attacken.^[29]

Brunbjörnen är Sveriges största rovdjur och en riktig allätare.^[30] Under sommaren äter den mest örter, myror och enorma mängder bär (och kanske några svampar, hasselnötter, honung, ekollon och fisk).^[30] Sockret i bären blir en fettreserv som björnen lever på när den från och med slutet av oktober till april-maj ligger i ide.^[30] När björnen vaknar har den tappat 20-40 procent av sin kroppsvikt och då letar den proteinrik mat, som myror, kadaver och slaktrester.^[30] På försommaren kan den ta älg- och renkalvar.^[30]

Hanarna brukar väga 100-340 kg och honorna 60-100 kg.^[30]

Förr i tiden fanns brunbjörnar över större delen av skandinaviska halvön, men de jagades så hårt att det år 1930 bara fanns cirka 130 björnar kvar i små grupper i Sverige.^[30] Då fredades brunbjörnen.^[30] Idag finns knappt 3 000 björnar i mellersta och norra Sverige och den klassas som nära hotad.^[30] Naturvårdsverket tillåter licens- och skyddsjakt på brunbjörn, men inte att björnstammen underskrider 1 400 individer.^[30]

1. Brugd