Världens 6 häftigaste felande länkar

Australopithecus afarensis levde för mellan 3,9 och 2,9 miljoner år sedan^[2] och representerar utvecklingen från fyrbenta till tvåbenta människoapor. Australopithecus afarensis anses av en del forskare vara den människoapa som är den direkta förfadern till oss människor (Homo sapiens) och den första människoapa vars dominerande gångstil var på två ben i stället för på fyra. Det ska dock noteras att särskilt det sistnämnda är långt ifrån solklart, och det kan ha varit så att tvåbent gångstil utvecklades ännu tidigare. Tecken på att Australopithecus afarensis gick upprätt är bland annat att den inte hade motsättliga stortår (stortår som apor har, som liknar tummar och som går att gripa tag om grenar med). Detta tyder på att den inte var trädlevande. Det mest kända fossilet av Australopithecus afarensis hittades 1974 och döptes till Lucy. Hon var drygt en meter lång och levde för 3,18 miljarder år sedan.^[2]

5. Amphistium paradoxum

Amphistium paradoxum representerar utvecklingen från "vanliga" fiskar till plattfiskar. Plattfiskar är en grupp fiskar som kännetecknas av sin platta kropp och att båda ögonen hos den vuxna fisken finns på samma sida av kroppen (övre bilden). Detta gör att de kan ligga platt mot botten men ändå se med båda ögonen. Hos Amphistium paradoxum (nedre bilden), som levde för cirka 50 miljoner år sedan, var denna utveckling halvfärdig – det ena ögat var kvar på den sida av kroppen som låg mot botten, men satt högre upp mot huvudet än det andra ögat.^[3]

De plattfiskar som finns idag föds faktiskt med ögonen på varsin sida av kroppen, precis som en "vanlig" fisk. Men när de växer börjar ena ögat vandra över till andra sidan kroppen, vilket till en början gör att plattfiskarna blir förvirrade och börjar simma i konstiga vinklar.^[3] De anpassar sig dock till slut.

4. Odontochelys semitestacea

Odontochelys semitestacea representerar utvecklingen från "vanliga" kräldjur till sköldpaddor. Sköldpaddor karaktäriseras av sin sköld av ben, brosk och hud. Skölden är en del av sköldpaddans kropp och den kan inte, vilket man skulle kunna tro, krypa ur den. Odontochelys semitestacea levde för cirka 220 miljoner år sedan och dess fossil är de äldsta av en sköldpadda man har hittat.^[4] Odontochelys semitestacea var dock inte helt lik dagens sköldpaddor. Till exempel hade den tänder, vilket dagens sköldpaddor inte har. Dessutom hade den bara den undre halvan av skölden.^[4]

3. Ambulocetus natans

Ambulocetus natans representerar utvecklingen från hovdjur till valar. Däggdjuren började härska på land efter att dinosaurierna dog ut för runt 65 miljoner år sedan. Någon gång därefter började en gradvis utveckling av en grupp landlevande hovdjur till helt vattenlevande däggdjur, vilka vi idag känner som valar. Man har hittat många fossil av arter mer eller mindre vallika, men Ambulocetus natans får här representera den felande länken. Namnet betyder "gående val som simmar". Den levde för cirka 49 miljoner år sedan vid kusten och i floder vid nuvarande Pakistan.^[5] Den var 3 m lång och hade kraftiga ben med simhud mellan tårna.^[5] Troligtvis levde den delvis på land, där den var otymlig som ett sjölejon, och delvis i vattnet, där den simmade som en utter.^[5]

På dagens valar har hovdjurens framben omvandlats till fenor, medan bakbenen har tillbakabildats. Dock finns rester av bakbenen kvar i vissa valars skelett.

2. Tiktaalik roseae

Tiktaalik roseae representerar utvecklingen från fiskar till landlevande fyrbenta ryggradsdjur. Detta var ett stort evolutionärt steg eftersom den tidiga utvecklingen av ryggradsdjur endast hade skett i havet. De första djuren på land var leddjuren (bland annat spindlar och mångfotingar), vilka etablerade sig där under äldre devon^[1] (416 till 398 miljoner år sedan). Senare under devon var det de större ryggradsdjurens tur^[1] (ryggradsdjur karaktäriseras av en kraftigt förbenad ryggrad och kan därmed bli stora). Några av fiskarna på denna tid var de lobfeniga fiskarna (vilka är ryggradsdjur), vars fenor börjat bli kraftiga och köttiga och kunde användas för mer än att bara simma med. Och det var från de lobfeninga fiskarna som de landlevande ryggradsdjuren utvecklades.

Tiktaalik roseae levde för ungefär 375 miljoner år sedan^[6] och är en bra representant för denna blandning av fisk och landlevande ryggradsdjur. Den är troligtvis inte förfadern till dagens landlevande ryggradsdjur, men ett tydligt exempel på denna typ av övergångsart (man har idag hittat ganska många andra fossil av "fyrbenta fiskar"). Tiktaalik roseae levde i floder, var uppåt 2,7 m lång, hade primitiva lungor samt höfter som tyder på att den kunde röra sig framåt över strandremsor med hjälp av bakfenorna.^[6]

1. Archaeopteryx lithographica