Start      Jorden      Rymden      Människan      Djur      Teknik      Byggnadsverk      Sport      Sverige      Topplistor     
 
 
Jorden

Världens 10 mest avlägsna platser

Uppdaterad 9 mars 2017
Världens vildmarker krymper. År 2008 gjordes en studie där man kom fram till att bara 10 % av jordens landyta ligger mer än 48 timmar från närmaste stad med minst 50 000 invånare (om man inte räknar med Antarktis och flygresor).[22] Så var du än befinner dig i världen är det stor chans att du kan nå civilisatonen inom två dagar. Dock finns det fortfarande platser på jorden som är väldigt isolerade eller otillgängliga, och vi har sammanställt en lista över de mest intressanta. Här är världens 10 mest avlägsna platser.

10. La Rinconada

La Rinconada ligger på 5 100 m höjd i Peru och är världens högst belägna stad.[1][2] Husen har varken rinnande vatten eller avlopp, men ändå har åtminstone 30 000 människor valt att bosätta sig här.[2] Anledningen är stadens guldgruvor som sysselsätter nästan alla män. När National Geographic skrev en artikel om staden år 2009 beskrevs arbetsförhållandena i gruvorna som undermåliga då arbetarna ständigt riskerade att förgiftas av rök eller kvicksilver.[1] Dessutom arbetade de utan lön i 30 dagar åt gången, mot att de på den 31:a dagen fick behålla så mycket malm de orkade bära - malm som oftast innehöll pyttelite eller inget guld alls. Nästan alla stadens invånare är fattiga, och här finns varken polis eller någon som ser till att barnen går i skolan.[2] Staden ligger under en stor glaciär i Anderna, och vägen upp till den är krokig och undermålig. Vill man åka upp till en sådan hög höjd som staden ligger på, måste man först acklimatisera sig för att inte drabbas av höjdsjuka. Som jämförelse kan nämnas att Mount Everests södra basläger brukar ligga på runt 5 350 m.ö.h.

9. Longyearbyen

Longyearbyen är den största orten på Svalbard och världens nordligaste stad, det vill säga den nordligaste bosättningen som inte är avsedd för forskning. Longyearbyen ligger cirka 130 mil från nordpolen, och i staden bor över 2 000 invånare[3] som kan njuta av det arktiska klimatet på Spetsbergen, Svalbards största ö. Longyearbyen har inga träd på grund av permafrost, men medeltemperaturen är, med hänsyn till stadens nordliga läge, relativt mild tack vare Golfströmmen. På vintern är genomsnittstemperaturen -14 °C och på sommaren 6 °C.[3] Staden har en egen universitetsfilial och en flygplats med reguljärflyg till Oslo och Tromsø samt internflyg till andra orter på ön. Staden är även värd för den årliga Dark Season Blues Spitsbergen - världens nordligaste bluesfestival.

Lite längre norrut på Spetsbergen ligger den före detta gruvbyn Ny-Ålesund, som även den ibland räknas som världens nordligaste stad. Dock är i stort sett alla Ny-Ålesunds invånare (35 permanenta invånare år 2015, plus betydligt fler under sommaren) sysselsatta med forskning eller med att driva ortens forskningsstationer.[4] Därför bör Ny-Ålesund snarare ses som en forskningsstation än en stad. Det finns även flera andra forskningsstationer norr om Longyearbyen.

8. Puerto Toro

Puerto Toro ligger längst ner på Sydamerikas spets och är världens sydligaste stad, eller snarare by.[5] Puerto Toro hade vid den senaste mätningen (2002) endast 36 invånare och är den sydligaste bosättningen i världen som inte är avsedd för forskning.[5] Här bor fiskare och deras familjer, och ortens inkomster kommer från centolla, en eftertraktad krabba som fiskas i de kyliga vattnen utanför kusten.[6] Trots att Puerto Toro är världens sydligaste stad så ligger den ganska långt från sydpolen - cirka 390 mil - vilket innebär att klimatet inte är alltför kylslaget. Medeltemperaturen är cirka 9 °C på sommaren och cirka 2 °C på vintern.[7] Byn ligger bara några mil ifrån den större argentiska staden Ushuaia, men är ändå påtagligt isolerad eftersom den bara är nåbar med båt.

7. Alert

Alert är en militärbas och väderstation i territoriet Nunavuk i norra Kanada. Med ett avstånd på 81,7 mil från nordpolen är basen världens nordligaste permanent bebodda plats.[8] Här finns 55 heltidsanställda, plus många som bor på platsen i perioder.[8] Alert ligger nästan så långt norrut i Kanada man kan komma, och det är faktiskt närmare till Stockholm än till den närmaste kanadensiska storstaden (Edmonton).[8] Det allra närmaste samhället är den lilla inuitbyn Grise Fiord som ligger 72,5  mil söder om basen.[8] Självklart går det inga vägar till platsen, men basen har en alldeles egen landningsbana för flygplan. Dagsmedeltemperaturen i juli ligger på 4 °C, medan den på vintern ofta sjunker till under -40 °C.[8] Från 10 oktober till 1 mars kommer solen aldrig upp över horistonten, medan den är uppe dygnet runt från 8 april till 5 september.[8]

En forskningsstation som alltid ligger längre norrut än Alert är ryska Barneo. Barneo brukar byggas upp i april vaje år på isen, vanligtvis runt 5 till 10 mil från nordpolen. Barneo används förutom forskning även som en turistattraktion, och måste på grund av isens rörelse rivas efter någon månad och återuppbyggas igen nästa år (så Barneo är alltså inte permanent bebodd). Nästan varje år bygger Ryssland också upp en drifting ice station - en forskningsstation som ibland har varit bemannad i över ett år och drivit flera hundra mil. Några av stationerna har genom historien byggts upp ännu närmare nordpolen än Barneo.

6. Amundsen-Scott-basen

Forskningsstationen Amundsen-scott-basen ligger mitt på sydpolen och är världens sydligaste permanent bebodda plats (förutom att vara världens sydligaste plats överhuvudtaget). Till skillnad från nordpolen som ligger på ständigt drivande havsis, så ligger sydpolen på en kontinent som fungerar att bygga en fast bas på. Visserligen flyttar sig Amundsen-Scott-basen cirka 10 m varje år eftersom den ligger på en glaciär[9], men det är inte så mycket om man jamför med Sovjetunionens första bemannade drifting ice station som de byggde nära nordpolen år 1937. Den flyttade sig över 260 mil på 9 månader innan stationens forskare slutligen plockades upp utanför Grönlands kust.[10]

Glaciären som Amundsen-Scott-basen ligger på är 2 700 m tjock, vilket resulterar i att själva basen ligger på 2 835 m höjd över havet.[9] Höjden i kombination med basens sydliga postition, samt det faktum att det inte finns något värmande hav i närheten, gör att platsen är extremt kall. Den lägsta temperaturen som uppmätts vid basen är -82,8 °C och den varmaste -13,6 °C.[9] På vinterhalvåret är solen aldrig uppe, medan den på sommarhalvåret skiner konstant. Detta gör att sydpolen, precis som nordpolen, upplever en sex månader lång natt och en sex månader lång dag varje år.

Amundsen-Scott-basen invigdes 1956 och har sedan dess uppgraderats och byggts ut flera gånger. På somrarna bor uppåt 150 människor här, medan sammanlagt cirka 50 forskare och personal stannar kvar och blir isolerade över vintern.[9] Vid basen finns också den ceremoniella sydpolen, vilket är ett område med en metallsfär på en sockel omringad av flaggor som används vid fotograferingar. Basens egna landingsbana används på sommaren av skidutrustade flygplan som kommer från McMurdo Station med förnödenheter. McMurdo Station är en stor forskningsstation och en logistisk knutpunkt som ligger vid den antarktiska kusten, cirka 135 mil från sydpolen. Från McMurdo Station till Amundsen-Scott-basen går det numera också en snöväg kallad South Pole Traverse som trafikeras av bandvagnar.

5. Norra otillgänglighetspolen

Norra otillgänglighetspolen (stjärnan på bilden) är den punkt i Arktis som ligger längst ifrån någon landmassa. Den norra otillgänglighetspolen är alltså den punkt i Arktis som det rent teoretiskt tar längst tid att nå. Platsen besöktes troligtvis första gången 1927 då den flögs över med flygplan.[12] Enligt vissa källor lyckades en sovjetisk isbrytare nå fram till platsen 1958. År 1968 blev engelsmannen Sir Wally Herbert enligt vissa rapporter den första människan som nådde fram dit till fots (hundsläde).[11] Dock är det inte helt bevisat att Herbert faktiskt nådde ända fram. År 2013 visade nya beräkningar att den norra otillgänglighetspolen ligger 214 km ifrån där man tidigare trott.[11] Den "nya" punkten ligger cirka 45 mil från nordpolen och 1 008 km från de tre närmsta landmassorna Ellesmere Island (Kanada), Komsomoletsön (Ryssland) och Henriettaön (Ryssland).[11][12] Än så länge har ingen besökt den nya norra otillgänglighetspolen.

4. Södra otillgänglighetspolen

Den södra otillgänglighetspolen är den punkt på Antarktis som ligger längst ifrån kontinentens kuster. Exakt var Antarktis börjar/slutar är omdebatterat eftersom man antingen kan anse att kusten ligger där kontinentens landmassa går ner i havet, eller där Antarktis shelfisar slutar. Och vilket alternativ man än väljer så är det ändå svårt att beräkna den exakt kustgränsen. Sovjetunionen byggde 1958 en kortvarig liten forskningsstation där de ansåg att polen låg, och den platsen har även Guinness rekordbok erkänt som den faktiska otillgänglighetspolen. Den södra otillgänglighetspolen har sedan återbesökts ett par gånger, och 2007 blev en brittisk-kanadensisk expedition den första som besökte platsen helt och hållet till fots.[13] De möttes av den gamla stationsbyggnaden, kvarstående men helt begravd i snö. En av de få saker som fortfarande stack upp ur snön var en staty av Lenin (bilden).

Den södra otillgänglighetspolen ligger på cirka 3 800 m höjd, 88,5 mil från sydpolen.[14]

3. Tibetanska högplatån

I en studie som gjordes för tre år sedan av EU-kommissionen och Världsbanken räknade man ut hur lång tid det skulle ta att komma till närmaste större stad från alla delar av världen. Bortsett från Arktis och Antarktis så var världens mest otillgängliga plats den Tibetanska högplatån.[15] Tibetplatån täcker en fjärdedel av Kina, däribland nästan hela Tibet, plus en liten del av Indien. Den inringas av tre bergskedjor, bland annat Himalaya i söder, och kallas "världens tak" eftersom den har en genomsnittshöjd på hela 4 880 m.[16] Befolkningen på den Tibetanska högplatån är koncentrerad till de bördigare dalarna, men det lever även nomader på högmarkerna. Från den mest otillgängliga platsen på den Tibetanska högplatån tar det hela tre veckor att ta sig till den närmaste större staden, Lhasa. På grund av terrängen och brist på vägar måste man gå till fots i 20 dagar, innan man kan åka bil i en dag.[15]

2. Tristan da Cunha

Tristan da Cunha är en ögrupp i Sydatlanten som består av den bebodda huvudön med samma namn, samt tre obebodda öar. Vulkanöarna upptäcktes 1506 av portugisen Tristão da Cunha som, ödmjuk som var han var, döpte dem efter sig själv. Ögruppen annketerades av Storbritannien år 1816 och idag bor knappt 262 personer på ön, främst i huvudorten Edinburgh of the Seven Seas (bilden).[17] Tristan da Cunha är allmänt känd som världens mest avlägsna bebodda ö. Det är nästan 300 mil till det närmaste fastlandet, Sydafrika i öst, och cirka 220 mil[18] till de närmaste grannarna på ön Sankta Helena i norr. Det finns ingen flygplats på ön. Alla invånare tros härstamma från ett fåtal förfäder (det finns bara sju efternamn på ön), och en hög frekvens av bland annat astma tros bero på endogami - en mildare variant av inavel.[19]

1. Bouvetön

Den obebodda vulkanön Bouvetön, eller Bouvetøya som den heter på norska, ligger långt söderut i Atlanten räknas allmänt som världens mest avlägsna ö, i konkurrens med andra isolerade öar som Påskön, Pitcairnöarna och Kerguelenöarna. Bouvetön är den ö på jorden som ligger längst ifrån någon annan landmassa - det närmaste bebodda fastlandet är Antarktis, 170 mil söder om ön.[20] Den närmaste ön är obebodda Gough Island som ligger 160 mil bort, och det närmaste fastlandet är Sydafrika som ligger 220 mil bort[20] (Tristan da Cunha ligger faktiskt längre ifrån närmaste fastland än Bouvetön, men har mindre än 4 mil till de två närmaste obebodda grannöarna i samma ögrupp).

Bouvetön upptäcktes 1739, men täcktes vid tillfället av dimma (som den oftast gör) och man kunde inte avgöra om den var en ö eller ett fastland[21] (Antarktis hade vid den här tiden ännu inte upptäckts). År 1927 annekterades Bouvetøya av en norsk expedition, och ön har tillhört Norge sedan dess.

Bouvetön har branta kuster som gör att det är svårt att landstiga på ön. Nästan hela ön täcks av en glaciär och den högsta punkten når 780 m över havet.[21] Idag finns en liten forskningsstation på den isolerade och istäckta ön, som är en viktig parningsplats för havsfåglar, pingviner och sälar.

Filmen Alien vs. Predator utspelar sig på Bouvetön.
Referenser
[1]
"The Real Price of Gold". National Geographic. Publicerad januari 2009. Läst 4 mars 2017.
[2]
"Life in the world's harshest town". CNN. Uppdaterad 7 oktober 2016. Läst 4 mars 2017.
[3]
"Svalbard". Visit Norway. Läst 6 mars 2017.
[4]
"Årsrapport 2015". Kings Bay AS. Läst 6 mars 2017.
[5]
"Southernmost permanently inhabited place". Guinness World Records. Läst 6 mars 2017.
[6]
"Puerto Toro: Pesca de la centolla y el centollón en el fin del mundo". Aqua. Publicerad 23 okt 2015. Läst 6 mars 2017.
[7]
"Clima Puerto Toro". Climate-data.org. Läst 6 mars 2017.
[8]
"Canadian Forces Station Alert". Royal Canadian Air Force. Läst 7 mars 2017.
[9]
"Amundsen-Scott South Pole Station". National Science Foundation. Läst 8 mars 2017.
[10]
"North Pole Drifting Stations (1930s-1980s)". Woods Hole Oceanographic Institution. Läst 8 mars 2017.
[11]
"Arctic Pole of Inaccessibility Is on the Move". BBC. Publicerad 1 nov 2013. Läst 8 mars 2017.
[12]
"The quest to conquer the other North Pole". BBC. Publicerad 19 okt 2015. Läst 4 mars 2017.
[13]
"First expedition to the Southern Pole of Inaccessibility on foot". Guinness World Records. Läst 8 mars 2017.
[14]
"Pole of Inaccessibility". Norwegian-American Scientific Traverse of East Antarctica. Läst 8 mars 2017.
[15]
"Where’s the remotest place on Earth?". New Scientist. Publicerad 1 april 2009. Läst 8 mars 2017.
[16]
"Plateau of Tibet". NASA. Publicerad 17 april 2003. Läst 8 mars 2017.
[17]
"Population Update". The Tristan da Cunha Website. Läst 9 mars 2017.
[18]
"Tristan Settlemant". The Tristan da Cunha Website. Läst 9 mars 2017.
[19]
"Worldwide search for asthma clue". BBC. Publicerad 9 dec 2008. Läst 9 mars 2017.
[20]
"Bouvetøya (Bouvet Island)". Norsk Polarinstitutt. Läst 9 mars 2017.
[21]
"Bouvetøya (Bouvetøya)". Norsk Polarinstitutt. Läst 9 mars 2017.
[22]
"Travel time to major cities: A global map of Accessibility". European Joint Research Comission Centre. Läst 9 mars 2017.
 
 
Liknande
Senaste
Jorden
Människan
Människan
Teknik
Människan
Byggnadsverk
Jorden
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Människan
Människan
Jorden
Teknik
Jorden