Start      Jorden      Rymden      Människan      Djur      Teknik      Byggnadsverk      Sport      Sverige      Topplistor     
 
 
Jorden

Världens 10 mest avlägsna platser

Publicerad 23 juni 2012
Världens vildmarker krymper. Mindre än 10 % av jordens landyta ligger mer än 48 timmar ifrån närmaste stad med minst 50 000 invånare (om man inte räknar med Antarktis och flygresor). Så var du än befinner dig i världen är det stor chans att du kan nå civilisatonen inom två dagar. Dock finns det fortfarande platser på jorden som är väldigt isolerade eller otillgängliga, och vi har sammanställt en lista över de mest intressanta. Här är världens 10 mest avlägsna platser.

10. La Rinconada

La Rinconada ligger på 5 100 m höjd i Peru och är världens högst belägna stad. Husen har varken rinnande vatten eller avlopp, men ändå har 30 000 människor valt att bosätta sig här. Anledningen är stadens guldgruvor som sysselsätter nästan alla arbetsförmögna invånare. Arbetsförhållandena i gruvorna är undermåliga och arbetarna riskerar ständigt att förgiftas av rök eller kvicksilver. Dessutom arbetar de utan lön i 30 dagar åt gången, mot att de på den 31:a dagen får behålla så mycket malm de orkar bära - malm som oftast innheåller pyttelite eller inget guld alls. La Rinconadas invånaranatal har växt lavinartat de senaste åren, och majoriteten av de nyinflyttade är fattiga människor som hoppas på att bli rika. Staden, placerad precis under en stor glaciär i Anderna, stinker av sopor och avföring, och de flesta invånarna bor bara där en period. Vägen upp till La Rinconada är krokig och farlig, och vill man åka upp dit måste man först acklimatisera sig för att inte drabbas av höjdsjuka.

9. Longyearbyen

Longyearbyen är den största orten på Svalbard, och världens nordligaste stad med ett avstånd på 133 mil från nordpolen. Här bor över 2 000 invånare som kan njuta av det arktiska klimatet på Spetsbergen, Svalbards största ö. Longyearbyen är täckt av snö från oktober till maj och har inga träd på grund av permafrost, men medeltemperaturen är ändå, med hänsyn till stadens nordliga läge, relativt mild tack vare Golfströmmen (från max 7 °C på sommaren till lägst -20 °C på vintern). Staden har en egen universitetsfilial och en flygplats med reguljärflyg till hemlandet Norge och internflyg till andra orter på ön. Lonyearbyens viktigaste inkomstkällor är gruvdrift, turism, utbildning och forskning. Staden är även värd för den årliga Dark Season Blues Spitsbergen, världens nordligaste bluesfestival.
       Lite längre norrut på Spetsbergen ligger byn Ny-Ålesund, som även den ibland räknas som världens nordligaste stad. Dock är Ny-Ålesunds invånare, som varierar i antal mellan 30 och 120 beroende på årstid, alla sysselsatta med forskning eller med att driva ortens forskningsstationer. Därför bör Ny-Ålesund närmare ses som en forskningsstation än en stad.

8. Puerto Toro

Puerto Toro ligger längst ner på Sydamerikas spets och är världens sydligaste stad. Den lilla chilenska byn har knappt 40 invånare och är den sydligaste bosättningen i världen som inte är avsedd för forskning. Här bor fiskare och deras familjer, och ortens inkomster kommer från centolla, en eftertraktad krabba som fiskas i de kyliga vattnen utanför kusten. Puerto Toro ligger 390 mil från Sydpolen och har en dagsmedeltemperatur på 10 °C på sommaren och 1 °C på vintern. Även om klimatet inte är alltför kylslaget så är sommaren och vegetationsperioden kort, vilket gör att det är ont om träd i den karga naturen runt om staden. Puerto Toro grundades 1892 i samband med en guldrush i området, och blev på den tiden en av de viktigaste orterna i regionen. Byn ligger endast några mil ifrån Ushuaia, en större stad med nästan 50 000 invånare, men är ändå påtagligt isolerad eftersom den bara är nåbar med båt.

7. Alert

Alert är en väderstation och militärbas i territoriet Nunavuk i norra Kanada. Basen bebos året runt av cirka 1 till 10 personer och är världens nordligaste permanent bebodda plats. Hit kommer också många tillfälliga besökare som bor på platsen i perioder. Alert ligger nästan så långt norrut i Kanada man kan komma och bara 82 mil från Nordpolen. Självklart går det inga vägar till platsen, men basen har en alldeles egen landningsbana för flygplan. Eftersom Alert ligger vid kusten så kommer också fartyg hit med förnödenheter under sommaren när packisen drar norrut och lämnar öppet vatten. Den närmaste staden är inuitsamhället Grise Fiord med knappt 150 invånare som ligger 80 mil sydväst om basen. Medeltemperaturen i Alert ligger endast i juli och augusti över frysstrecket, medan den på vintern sjunker till under -33 °C. Snötäcket på marken smälter ibland på sommaren, men kan även ligga kvar hela året. Från mitten av oktober till slutet slutet av februari kommer solen aldrig upp över horistonten, medan den är uppe dygnet runt från början av april till början av september.

6. Amundsen-Scott-basen

Forskningsstationen Amundsen-scott-basen ligger mitt på sydpolen och är världens sydligaste permanent bebodda plats (förutom att vara världens sydligaste plats överhuvudtaget). Till skillnad från nordpolen som ligger på ständigt drivande havsis, så ligger sydpolen på en kontinent som fungerar att bygga en fast bas på. I och för sig flyttar sig Amundsen-Scott-basen cirka 10 m varje år eftersom den ligger på en glaciär, men när Sovjetunionen byggde sin första bemannade drifting ice station på nordpolen 1937 flyttade den sig 285 mil på nio månader innan stationens forskare slutligen plockades upp utanför Grönlands kust.
       Glaciären som Amundsen-Scott-basen ligger på är 2 700 m tjock, vilket resulterar i att själva basen ligger på 2 835 m höjd över havet. Höjden i kombination med basens sydliga postition, samt det faktum att det inte finns något värmande hav i närheten, gör att platsen är extremt kall. Den lägsta temperaturen som uppmätts vid basen är -82.8 °C och den varmaste -12.3 °C. På vinterhalvåret är solen aldrig uppe, medan den på sommarhalvåret skiner konstant. Detta gör att sydpolen, precis som nordpolen, upplever en sex månader lång natt och en sex månader lång dag varje år.
       Amundsen-Scott-basen invigdes 1956 och har sedan dess uppgraderats och byggts ut flera gånger. På somrarna bor över 200 forskare här, medan runt 40 stycken stannar kvar och blir isolerade över vintern. Vid basen finns också den ceremoniella sydpolen, vilket är ett område med en metallsfär på en sockel omringad av flaggor som används vid fotograferingar. Basens egna landingsbana används på sommaren flera gånger per dag av skidutrustade flygplan som kommer från McMurdo Station med förnödenheter. McMurdo Station är en stor forskningsstation och en logistisk knutpunkt som ligger vid den antarktiska kusten, 135 mil från sydpolen. Från McMurdo Station till Amundsen-Scott-basen går det numera också en snöväg kallad "South Pole Traverse" som trafikeras av bandvagnar och tar cirka 10 dagar att avverka.

5. Norra otillgänglighetspolen

Norra otillgänglighetspolen (stjärnan på bilden) är den punkt i Arktis som ligger längst ifrån någon landmassa. Den norra otillgänglighetspolen är därför också den punkt på norra halvklotet som det rent teoretiskt tar längst tid att nå, eftersom alla expeditioner till Arktis ju utgår från land. Platsen ligger 66 mil från nordpolen och 109 mil från de tre närmsta landmassorna Ellesmere Island (Kanada), Franz Josef Land (västra Ryssland) och New Siberian Islands (östra Ryssland). Den arktiska otillgänglighetspolen besöktes första gången 1927 då den flögs över med flygplan. 1958 lyckades en sovjetisk isbrytare nå fram till platsen, och 1968 blev engelsmannen Sir Wally Herbert enligt vissa rapporter den första människan som nådde fram dit till fots (hundsläde). Dock är det inte helt bevisat att Herbert faktiskt nådde ända fram, och isåfall är den norra otillgänglighetspolen fortfarande oerövrad till fots.

4. Södra otillgänglighetspolen

Den södra otillgänglighetspolen är den punkt på Antarktis som ligger längst ifrån kontinentens kuster. Exakt var Antarktis börjar/slutar är omdebatterat eftersom man antingen kan anse att kusten ligger där kontinentens landmassa går ner i havet, eller där Antarktis shelfisar slutar. Och vilket alternativ man än väljer så är det ändå svårt att beräkna den exakt kustgränsen. Sovjetunionen byggde 1958 en liten forskningsstation där de ansåg att polen låg, och den platsen har även Guinness rekordbok erkänt som den faktiska otillgänglighetspolen. Den sovjetiska stationen övergavs efter knappt två veckor eftersom den ansågs vara för osäker på grund av sitt isolerade läge. Platsen har dock återbesökts ett par gånger, senast 2007 av en brittisk-kanadensisk expedition som då möttes av den gamla stationsbyggnaden, kvarstående men helt begravd i snö, och en staty av Lenin som stack upp ur snön (bilden).
       Den södra otillgänglighetspolen ligger på 3 800 m höjd, 88 mil från sydpolen och cirka 170 mil från det närmaste havet. Eftersom platsen ligger så långt ifrån kusten så är årsmedeltemperaturen på otillgänglighetspolen den lägsta i hela världen, isiga -58,2 °C.

3. Tibetanska högplatån

I en studie som gjordes för tre år sedan av EU-kommissionen och Världsbanken räknade man ut hur lång tid det skulle ta att komma till närmaste större stad från alla delar av världen. Bortsett från Arktis och Antarktis så var världens mest otillgängliga plats den Tibetanska högplatån. Tibetplatån är fyra gånger större än Frankrike och täcker en del av Kina, däribland nästan hela Tibet, samt en liten del av Indien. Den inringas av tre bergskedjor, bland annat Himalaya i söder, och kallas "världens tak" eftersom den har en genomsnittshöjd på hela 4 500 m. Befolkningen på den Tibetanska högplatån är koncentrerad till de bördigare dalarna, men det lever även nomader på de högmarker som inte täcks av permafrost. Den nordvästra delen av platån ligger på över 5 000 m höjd och är ett av världens kallaste och torraste områden, samt det mest glesbefolkade efter Grönland. Från den mest otillgängliga platsen på den Tibetanska högplatån tar det hela tre veckor att ta sig till den närmaste större staden, Lhasa. På grund av terrängen och brist på vägar måste man gå till fots i 20 dagar, innan man kan åka bil i en dag.

2. Tristan da Cunha

Tristan da Cunha är en ögrupp i Sydatlanten som består av den bebodda huvudön med samma namn, samt tre obebodda öar. Vulkanöarna upptäcktes 1506 av portugisen Tristão da Cunha som, ödmjuk som var han var, döpte dem efter sig själv. Ögruppen fick sina första bosättare 1810 och annketerades sex år senare av Storbritannien. Idag bor cirka 300 personer i huvudorten Edinburgh of the Seven Seas (bilden) och Tristan da Cunha är enligt Guinness rekordbok världens mest avlägsna bebodda ö. Det är 282 mil till det närmaste fastlandet, Sydafrika i öst, och 243 mil till de närmaste grannarna på ön Sankta Helena i norr. Det finns ingen flygplats på Tristan da Cunha och ön besöks inte heller regelbundet av någon passagerarbåt. Istället anländer sydafrikanska fiskebåtar då och då med fönödenheter. Alla invånare tros härstamma från 15 förfäder som anlände från Europa och USA mellan 1816 och 1908, och en hög frekvens av astma och grön starr tros bero på endogami, en mildare variant av inavel (tre av förfäderna hade astma). Däremot, tack vare en nyttig kost bestående av fisk och grönsaker, hade ingen på ön hål i tänderna förrän alla tillfälligt fick evakueras till England vid ett vulkanutbrott 1961. När invånarna började äta den engelska sockerrika maten fick många plöstligt karies, men tandproblemen minskade när de flyttade tillbaka till ön två år senare.
       Det finns en läkare och fem sjuksystrar på Tristan da Cunha, och sjukvården är gratis. Barnen slutar skolan vid 16 års ålder och börjar sedan ofta jobba med jordbruk eller fiske. Ön styrs av en utsedd så kallad administrator, som till sin hjälp har ett öråd på elva personer. Lagen upprätthålls av en heltidsantälld polis och tre deltidskonstaplar. Man får in två TV-kanaler på Tristan da Cunha och öborna har tillgång till en periodvis fungerande trådlös internetuppkoppling. Öns främsta inkomstkällor är hummerfiske och försäljning av inhemska frimärken och mynt till samlare.

1. Bouvetön

Den obebodda vulkanön Bouvetön, eller Bouvetøya som den heter på norska, ligger långt söderut i Atlanten och är världens mest avlägsna ö, i konkurrens med andra isolerade öar som Påskön, Pitcairnöarna och Kerguelenöarna. Bouvetön är den ö på jorden som ligger längst ifrån någon annan landmassa - det närmaste landet är Antarktis, 170 mil söder om ön. De närmaste bebodda landmassorna är Sydamerika som ligger 258 mil åt nordöst, och Tristan da Cunha som ligger 226 mil norr om Bouvetön (Tristan da Cunha ligger faktiskt längre ifrån närmaste fastland än Bouvetön, men har mindre än 4 mil till de två närmaste obebodda grannöarna i samma ögrupp).
       Bouvetön upptäcktes 1739 och var då den första landmassan som skymtades så långt söderut på jordklotet. Ön täcktes vid tillfället av dimma (som den oftast gör) och man kunde inte avgöra om det verkligen var en ö, eller om det kanske var den mytomspunna kontinenten som man trodde fanns i söder. När Bouvetön hittades igen 1808 seglade man runt den 49 km2 stora ön och insåg att man fick fortsätta letandet efter det som senare skulle få namnet Antarktis. 1927 annekterades Bouvetøya av en norsk expedition, och ön har tillhört Norge sedan dess.
       Bouvetön har branta kuster som gör att det är svårt att landstiga på ön. Man brukar ofta flyga iland med helikopter från fartyg. Nästan hela ön täcks av en glaciär och den högsta punkten, som bestegs första gången i februari 2012, når 780 m över havet. Flera små obemannade forskningsstationer har byggts på Bouvetön sedan 1927, men de har alla omsider förstörts av vädret, jordbävningar eller jordskred. Idag finns en automatisk väderstation på den isolerade och istäckta ön, som är en viktig parningsplats för havsfåglar, pingviner och sälar.
       Filmen Alien vs. Predator utspelar sig på Bouvetön, och regissören Paul W. S. Anderson kommenterade valet av miljö så här: "It's definitely the most hostile environment on Earth and probably the closest to an Alien surface you can get".
 
 
Liknande
Senaste
Teknik
Människan
Byggnadsverk
Jorden
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Människan
Människan
Jorden
Teknik
Jorden
Byggnadsverk
Jorden
Rymden